- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
582

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adeln - Persterskapet och kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fråndömdes derföre adelskapet för sig och sina barn, så att dessa måste å nyo adlas för att få säte å riddarhuset. Der hördes ock sådana påståenden, som att frälseman aldrig borde få taga ofrälse hustru, emedan ståndet borde bibehållas rent och obefläckadt; att den adelsman, som gjorde sig till köpman, borde förlora alla adeliga privilegier för sig och sina barn o. s. v.

I allmänhet har under intet tidskifte af Sveriges historia adeln uppträdt med så stora och tillika så litet förtjenta anspråk gent emot de öfriga samhällsklasserna som under detta. Förbittringen hos dessa växte också år från år och gaf sig icke sällan luft under riksdagarna, synnerligast den sista. Eget nog insåg emellertid icke adeln sjelf, att dess obilliga, oförsynta, förnedrande fordringar framkallat denna bitterhet, utan förband sig under 1672 års riksdag med ed att »söka upptäcka orsaken till denna besynnerliga ovilja»! Denna hade emellertid stigit ända derhän, att bönderne och synnerligast dalkarlarne vid mer än ett tillfälle sade sig vilja gå man ur huset och slå ihjel all adel, och att det hos de öfriga ofrälse samhällsklasserna egentligen var hoppet om adelsväldets upphörande, när den unge konungen blefve myndig, som återhöll våldsammare utbrott af oviljan mot adeln.

Presterskapet och kyrkan.


Sedan Skåne, Halland, Bleking och Bohus län genom roskildska freden tillfallit Sverige, ökades de svenska biskopsstiftens antal med ett nytt, Lunds, som fick sin plats näst efter Åbo stift samt
omfattade Skåne och Bleking. Halland hade redan efter Brömsebrofreden blifvit lagdt till dåvarande
superintendentian i Göteborg och af Bohus län lades södra delen till denna superintendentia samt den
norra till Carlstads. Petrus Winstrup, som från 1637 innehaft Lunds biskopsstol, bibehöll densamma ända till sin död 1679.

Genom Malmö recess 1662 faststäldes för de till Sverige afträdda landskapen de inom desamma förut gällande kyrkoförfattningar, äfvensom presterskapet försäkrades om fortfarande åtnjutande af de inkomster det dittills innehaft, hvaremot det förband sig att så mycket som möjligt förena sig med presterskapet i Sverige samt antaga dettas privilegier och konstitutioner, så att likformighet i kyrkostyrelse och ceremonier måtte iakttagas lika väl som i läran. Sedermera på landtdagen i Malmö 1669 förklarade regeringen, såsom i det föregående är omtaladt, att vid granskningen af kyrkoordningen skulle göras afseende icke allenast på den svenska utan äfven å den skånska. Denna granskning fortgick under förmyndarestyrelsens hela tillvaro, och vid Carl XI:s tillträde till regeringen stod frågan om en ny och förbättrad kyrkoordning på ungefär samma punkt som vid Carl Gustafs död.

Emellertid hängde presterskapet med synnerlig, icke sällan öfverdrifven trohet qvar vid gamla bruk, till hvilka bland annat hörde stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0598.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free