Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persterskapet och kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Zacharias Klingius blef i Mars 1665 den förste biskopen i Göteborg, samt att superintendenten i Kalmar Henning Schütte blef den förste biskopen derstädes 1678.
Svenska kyrkan fortfor att visa samma renlärighetsifver, som utmärkt densamma alltsedan Carl IX:s tid. Christinas affall manade till skärpt vaksamhet mot katolicismens försök att här vinna ökadt inflytande. Hennes exempel verkade dock ej till efterföljd, men presterskapets ifver mot all slags religionsfrihet blef så mycket större, och vi hafva i det föregående sett huru denna ifver röjde sig äfven mot drottningen sjelf. Den var för öfrigt riktad icke blott mot katolicismen, utan äfven mot kalvinismen, så väl som mot de synkretistiska försöken att tillvägabringa en förening mellan denna och lutheranismen. Det var i synnerhet dessa försök, som under nu ifrågavarande tidskifte väckte mesta uppmärksamhet, emedan de utgingo från tvänne ganska framstående män inom svenska kyrkan och derföre också framkallade så mycket större oro hos de strängt renlärige.
Vi hafva förut berättat, huru Christinas lärare, biskopen i Strengnäs Johannes Matthiæ, redan under hennes regering gjort sig misstänkt för synkretistiska sträfvanden och huru häraf föranleddes konkordieformelns erkännande såsom symbolisk bok för svenska kyrkan, vid 1647 års riksdag. När hans forne lärjunge öfvergick till katolska läran, skref han i December 1655 till henne ett bref, hvari han förestälde henne, huru häpnad och outsäglig sorg öfver hennes affall uppfylt allas sinnen, och huru förbittrad man var mot dem, som genom sina lockelser förledt henne till »ett sådant brott emot Guds majestät». För egen del hade han, alltsedan han hört omtalas hennes tillämnade resa till Italien, hoppats afsigten dermed vara att med påfven samråda om åstadkommande af en de kristna kyrkornas förening, hvarigenom all söndring och deraf följande hat och bitterhet mellan olika trosbekännare kunde borttagas samt endrägt och frid bland de kristne uppblomstra. I samma syftning skref han ock följande året till Carl Gustaf, uppmanande honom att för en sådan förening mellan de kristna kyrkorna använda sina framgångar i polska kriget. »Gud hade för detta ändamål välsignat hans vapen.»
Carl Gustaf så väl som Christina hade emellertid helt annat att tänka på, och Johannes Matthiæ beslöt derföre att på egen hand arbeta för sitt älsklingssyfte. Redan under året 1656 utgaf han två afdelningar af ett latinskt arbete, kalladt, »Det nordiska oliveträdets qvistar, spridande bland de kristne några bär med ljufligt doft af religiös frid och helgade åt kyrkans endrägt». Sedermera, 1661, utkommo åtta nya afdelningar af detta arbete, utgörande lika många särskilda afhandlingar, i hvilka författaren än framställer egna eller andras förslag till åstadkommande af den önskade föreningen, än redogör för hvad inom eller utom Sverige blifvit gjordt för dess tillvägabringande. Man borde lemna å sido de frågor, hvilkas lösning ej låg färdig och uppenbar för den enfaldiga trons fattning. Gud hade i den heliga skrifts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
