Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persterskapet och kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bud lärt oss hvad nödigt är att veta. Med denna lärare borde vi vara nöjde och låta fara onyttiga spörsmål samt den vetenskapens kärlekslöshet, som fordrar lydnad för sina satser, såsom vore de en gudomlig sanning. Det vore uppmärksamhet värdt att, så länge sanningssökandet håller sig inom de nödvändiga sanningarnas gränser och sträfvar till handling, är allting lugnt och stilla; men när det icke känner några gränser för sitt vetande, invecklar det oss i en hvirfvel af onyttiga tvister. Man borde nöja sig med Kristi och hans apostlars enkla ord. Från dessa äro hemtade de läror, som innehållas i den apostoliska trosbekännelsen, hvilken ända från appstlarnes dagar varit af de kristna erkänd. Man kunde väl invända, att det tvistades om sjelfva denna trosbekännelses mening, och detta vore väl sant, men nästan alla dessa tvister väcktes af förvetna scholastico-teologer eller teologo-filosofer. För att åstadkomma den önskade föreningen mellan alla kristna kyrkor borde man öfverenskomma om en gemensam trosbekännelse för alla de artiklar, som äro nödvändiga för saligheten. Den skulle stödja sig på den heliga skrift samt på den apostoliska kyrkans och dess första ekumeniska mötens symboler och bekännelser, och innehålla icke allenast hvad hvarje kristen borde erkänna, utan ock för lärarne framställa den helsosamma föresyn, enligt hvilken läran skulle föredragas i församlingar och skolor.
Dessa åsigter, i hvilka nu för tiden mången skulle vilja instämma, ehuru visserligen deras praktiska tillämpning äfven nu skulle möta icke mindre svårigheter, väckte då mycken förargelse inom den strängt lutherska svenska kyrkan. Genast efter utgifvandet af de båda första af handlingarna beslöt den teologiska fakulteten i Upsala, till hvilken då de för lärdom berömde professorerne Terserus, Stigzelius, Odhelius och Lithman hörde, att tillskrifva och vänligen förmana författaren; men biskopen yttrade i sitt svar en viss otålighet öfver deras »obilliga och onödiga korrektion», och när kort derefter biskop Laurelius och doktor Emporagrius ankommit till Upsala, för att, jemte erkebiskopen och Stigzelius, arbeta på kyrkoordningens förbättrande, uppträdde fakulteten inför denna till kyrkoordningens granskning tillsatta kommission med klagan öfver det erhållna svaret samt begäran om råd och bistånd. Kommissionen gillade hvad fakulteten gjort och lofvade att hvar för sig varna Johannes Matthiæ; men det kom ej till någon vidare åtgärd förr, än han 1659 utgaf en ny upplaga af sina »Grunddrag till en god ordning inom Christi församling» och 1661 de sista åtta afhandlingarna af sitt senare arbete, hvilka han utdelade till regeringens ledamöter, riksråden, biskoparne m. fl. Härigenom ådrog sig detta en vida större uppmärksamhet, och i Mars 1662 väckte riksdrotsen inom rådet fråga om en undersökning rörande dessa skrifters renlärighet. Pastor primarius, doktor Emporagrius, uppkallades i rådet att yttra sig derom och sade sig i desamma funnit betänkliga talesätt samt en lutning åt calvinism, men tillstyrkte att infordra utlåtande från teologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
