Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persterskapet och kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärjunge och vän, men nu en af de ifrigaste förfäktarne af svenska kyrkans renlärighet, funnit mycket att i denna katekesförklaring anmärka. Han utgaf en skrift, kallad »Varning för affall från tron», hvilken Terserus påstod innehålla sådana beskyllningar mot honom, att, om de vore sanna, han vore ovärdig det embete Gud och öfverheten honom anförtrott. I en utgifven disputation angrep Svenonius äfven några af Terserus framstälda satser och, när denne försvarade dessa, uppstod mellan biskopen och professorn i studenternes och en mängd andra åhörares närvaro en tvist så häftig och så rik på bittra tillvitelser å ömse sidor, att akademiens rektor slutligen måste träda emellan och ålägga båda de tvistande tystnad.
Detta uppträde, som inträffade i Mars 1663, väckte sådant uppseende, att konsistorium ansåg sig böra anmäla saken hos akademiens kansler, Per Brahe, hvilken åter gjorde anmälan derom hos regeringen. En kommission förordnades att undersöka Terseri lärosatser, hvarefter både han och Svenonius kallades till Stockholm, der kommissionen höll några och tjugo sammanträden, så att handlingarna upptogo öfver hundra ark. Anmärkningarna mot Terseri katekesförklaring sammanfattades i femton satser, »dels falska och orimliga, dels misstänkta af en tillböjning till vår religions vederparter, dels eljest så nya och orimligen satta, att de kunna föda af sig tvifvelsmål och split, men allesammans anstötliga och skadliga, besynnerligen för enfaldigt folk». Sådana voro, att han ansåg icke blott lutheranen, utan äfven papister, calvinister och vederdöpare m. fl., behålla rätta grunden till tron och saligheten, hvarigenom han styrkte det synkretistiska oväsendet; att han förringade grekiska kyrkans villfarelser; att han motsade sig sjelf, då han yttrat, att calvinisterne vore med oss ense i trons grund, men ock att »de visserligen äro af den fadern djefvulen»; att han berömde calvinisternes indelning af tio Guds bud framför lutheranernes; att han yttrade sig om sabbatsdagen, såsom hade den icke större helgd än andra dagar, gick i läran om Christi nederstigande till helvetet ifrån kyrkans lära, talade ovarsamt om exorcismen i döpelsen, drog i tvifvelsmål åtskilliga meningar, hvaraf de enfaldige oroades, tillät uttrycket att goda gerningar äro nödiga till saligheten, m. m.
Terserus hade begifvit sig till Stockholm under förhoppning att lätt kunna vederlägga de mot honom gjorda anmärkningarna, men förvärrade sin sak genom sin envishet, och slutet blef, att frågan skulle hänskjutas till det vid nästa riksdag sammanträdande presterskapet och biskopen under tiden suspenderas från utöfningen af sitt embete samt förbud utfärdas att trycka, utsprida, sälja och inom eller utom riket föra hans katekesförklaring, hvilkens redan tryckta upplaga indrogs.
Angående Johannes Matthiæ afgaf kommissionen det utlåtande, att han genom sitt cirkulär till presterskapet inom sitt stift satt sig upp emot öfverheten och förorättat dem, som å kongl. maj:ts vägnar skärskådat hans sak. Om domkapitlets i Strengnäs emot biskopens embetsförvaltning gjorda anmärkningar vore sanna, borde han derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
