Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgerskapet, handeln och näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som nu först på få år begynt att segla, veta ingen annan ort att föra varor till, än Amsterdam. Dit komma de nästan alla på en gång, trängas om att afsätta sina varor, nedsätta derigenom dessas pris och uppdrifva de främmandes. Holländarne upplägga sedermera de svenska varorna hos sig, tills någorstädes behof uppstår, då de dem ditföra och få väl betaldt. Hos oss äro ganska få kunnige köpmän, som hafva korrespondans och faktorer. Vi taga de utländska varorna mest ur andra hand och på kredit, hvarföre de blifva dyrare och föga inbringa. I Holland vinner köpmannen litet i sender och omsätter ofta sitt kapital. Handeln lider ock af de stora kompanier och monopolier, som främmande under svensk mantel drifva. De åtnjuta friheter för fartyg, som i sjelfva verket äro utländska och äro undantagna från många bördor, som tynga andra. Vidare lider handeln af brist på kapital och af de kraftlösa kreditlagarna. Många äro, som svåra nödigt betala, hållandes det för gifvet, som borgadt var, och blifva dödsfiender, då de krafda varda. De höga tullarna, uppkomma under krigets behof, bidraga icke heller till handelns lättnad».
Öfver de höga tullarna, så väl som öfver de många handelskompanierna och deras monopolier, klagades också vid hvarje riksdag, utan att det öfverklagade afhjelptes. Regeringen, häri understödd af kommerskollegium, gynnade handelskompanierna och bibehöll de höga tullarna, hvarigenom köpmännen afskrämdes från de svenska hamnarna. Häraf begagnade sig hertigen af Kurland och kurfursten af Brandenburg, hvilka nedsatte sina tullafgifter och derigenom drogo Rysslands förnämsta östersjöhandel till sina hamnar från de svenska i Riga, Reval och Narwa.
Ett hinder för den inre handeln åter voro de s. k. landtköpen, som bedrefvos af adels- och embetsmän, bruksegare, bruksförvaltare, bönder m. fl., hvilka vid sina bostäder på landet drefvo borgerlig handel och rörelse, utan att derföre erlägga borgerlig tunga och skatt, hvarigenom de kunde underbjuda och sälja sina varor till billigare pris än köpmännen i städerna.
Oaktadt dessa hinder och ehuru svenska handeln till stor del idkades af utländningar, erhöll den emellertid, såsom nyss nämndes, under förmyndarestyrelsen en betydande utveckling. Ensamt fraktrörelsen skall årligen inbringat i riket omkring 400,000 daler silfvermynt, och stora sjötullen, som vid slutet af Gustaf Adolfs regering inbringat 220,500 daler s. m. och vid slutet af Christinas 534,000, hade 1662 stigit till 1,094,803 daler s. m., i hvilken sistnämnda summa tullinkomsten i de genom köpenhamnska freden till Sverige afträdda landskapen dock äfven var inbegripen.
För handelns befordrande gjordes ock af förmyndarestyrelsen rätt mycket, som väl må räknas till dess berömmelse. Nedsatt tull beviljades för de varor, som utfördes å i Sverige byggda fartyg, hvarigenom skeppsbyggeri-industrien befordrades. En ordentlig konvojanstalt inrättades 1665. I stället för den föråldrade Visbyrätten utfärdades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
