- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
597

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vanföra, hvarigenom de befriades från mantalspenningars utgörande, samt att prester af vinningslystnad eller falskt medlidande understödde dessa bedrägerier. För att undgå de många försnillningar, som föreföllo vid uppbörden af mantalspenningarna, företog sig regeringen att utarrendera denna uppbörd, hvarigenom kronan fick större inkomst med mindre besvär, och arrendatorerne sjelfva fingo tillse, att underslef ej fick ega rum; men redan vid 1664 års riksdag hördes häröfver ett så allmänt och högljudt knot, att regeringen fann sig föranlåten återgå till det förra uppbördssättet, då äfven de förra missbruken åter inträdde. På samma sätt skedde med utarrenderingen af lilla tullen och med tiondesättningen, i afseende hvarå regeringen för allmogens knot nödgades återgå till det förra för statsverket mindre fördelaktiga uppbördssättet.

Åkerbruket var allmogens så väl som hela landets hufvudnäring och gaf säd icke allenast till fyllande af landets behof, utan äfven till utförsel, ehuru flera trakter, som i nyare tider kunnat fullt förse sig sjelfva med sitt spanmålsbehof, då omtalas såsom föga odlade och sädesbärande, såsom Ny-Eds socken i Vermland, Elfkarleby i Upland, Wadsbo i Westergötland med flera. Dock sträckte sig odlingen allt mera till de stora skogstrakterna, som med gårdar och torp blefvo mer och mer bebyggda.

Tillika fortfor mellan de särskilda landskapen en urgammal samfärd, uppkommen ur deras olikhet i näringsfång och hvarigenom allmogen sjelf idkade en stor del af den inre handeln, som ännu var hufvudsakligen byteshandel. Skärkarlarne i Roslagen seglade in i Mälaren för att tillbyta sig säd mot strömming eller annan fisk. En likartad byteshandel dref Östergötlands skärgård med slättbygden. Westmanländningar, södermanländningar, nerkingar och östgötar foro med sin spanmål till bergslagerna och förde derifrån jern i utbyte. Öster-Dalarne hade af gammalt sin tillförsel dels från Helsingland, dels från Jemtland och Norge. Ångermanländningarne afsatte i Gefle sin fisk emot spanmål, under det gestrikarne i Upland tillbytte sig säd mot sina ladugårdsprodukter. I bergslagerna foro de fattigare bergsmännen, som icke hade hamrar, först till bruken, att der tillbyta sig stångjern mot malm, och sedermera till uppstäderna, att aflåta stångjernet mot spanmål. Vestra Wermland och Dal hade af gammalt sina mesta handelsförbindelser med Norge, likasom Småland med de skånska städerna.

Större delen af sina redskap förfärdigade bonden med egen hand. Hustrun och döttrarna väfde hans kläder. Dessutom funnos i särskilda trakter för dem egna hemslöjder, hvilka till en stor del ännu fortfara, såsom väfnaderna i Marks härad inom Westergötland, slipstenshuggningen i Orsa, skogshygget i Wermland och Dal, myrjernssmidet i Herjedalen o. s. v. Wermländningar och norrländningar voro kända som skickliga skyttar, men hos dalkarlarne var bågen ännu i bruk. I hela öfra delen af Norrland idkades betydande tjärubränning.

Egorna voro mångenstädes mindre bestämda, hvilket gaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0613.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free