Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena under de första regeringsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom man också kallade dem. Redan 1673 hade ock Lindsköld samlat tillräckligt för att kunna inköpa eget hus, hvilket inreddes på det praktfullaste, och Gripenhjelm lefde på så lysande fot, att det väckte allmän uppmärksamhet och förtrytelse. Båda voro, jemte De la Gardie, hufvudpersonerna i sängkammarstyrelsen, men Gripenhjelm, som skulle vara partiets hufvudman och vårda dess intressen vid de ofta nog inträffade tillfällen, då De la Gardie sökte hvila efter de besvärliga regeringsgöromålen, var ännu mindre än han böjd för några ansträngningar, och så blef efter hand Lindsköld, hvilken visserligen var lika njutningslysten som båda, men tillika, när det behöfdes, outtröttlig i arbete, den, som egentligen förestod de inre regeringsärendena, medan De la Gardie fortfarande hade ledningen af de yttre, samt konungen för det mesta sysselsatte sig med jagt och mönstringar.
Rådet, missnöjdt och tillbakasatt, hade genom sängkammarstyrelsen förlorat mycket af sin förra betydenhet, men kunde dock ej skiljas från all befattning med riksstyrelsen och, under utöfningen af hvad som återstod af dess myndighet, var det ännu mera söndradt i partier än under förmyndarestyrelsen.
Det för tillfället mäktigaste partiet var det, för hvilket De la Gardie stod i spetsen. Jemte det rikskanslern fortfarande kunde räkna på sin bror Pontus, sin svåger riksamiralen Gustaf Otto Stenbock, bröderne Christer och Bengt Horn, samt åtskilliga andra mindre framstående bland sina gamla anhängare, hade han äfven satt sig i närmare och vänskapligare förbindelse med de båda högt ansedda slägterna Brahe och Oxenstierna genom att gifta sin äldste son Gustaf Adolf med Elisabeth Oxenstierna, en dotter till rikskanslern Erik Oxenstierna och systerdotter till Nils Brahe, hvilken härefter ännu mera sällan än förut uppträdde såsom De la Gardies motståndare och i allmänhet allt mindre deltog i statsangelägenheterna. Detta var i ännu högre grad förhållandet med hans farbroder riksdrotsen, som, nu öfver 70 år gammal, i sjelfva verket endast var en skugga af hvad han förr varit. Äfven Clas Rålamb, som, i anseende till sin allmänt erkända embetsmannaduglighet och sitt stora anseende i följd deraf, länge varit en af Dela Gardies farligaste motståndare, hade under öfverläggningarna om förbundet med Frankrike trädt på hans sida och uppträdde i allmänhet nu mindre än förut såsom hans vedersakare.
Den nye riksskattmästaren Sten Bielke var deremot fortfarande hufvudmannen för det parti inom rådet, som hörde till rikskanslerns afgjorde motståndare; men utom Sten Bielke sjelf samt bröderne Knut och Gustaf Kurck räknade detta parti numera få anhängare af någon betydenhet.
Johan Gabriel Stenbock var äfven en bland de rådsledamöter, som med mesta bestämdhet uppträdde mot De la Gardie. Det skedde egentligen genom en täflan om konungens ynnest, och i detta hänseende hade Stenbock en ifrig förespråkerska i enkedrottningen, hos hvilken han alltid stått särdeles väl. Genom sin utnämning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
