Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena under de första regeringsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksmarskalk efter Gabriel Oxenstierna, som afled i början af året 1673, kom han äfven i oftare och närmare beröring med konungen. Hans syften voro för öfrigt icke alldeles desamma som Bielke-partiets, med hvilket han visserligen förenade sig att yrka på en sparsammare statshushållning, men under det Bielke-partiet alltid förutsatte en oförminskad myndighet hos rådet, synes Stenbock hafva arbetat på en utvidgning af konungamakten och riktat konungens håg ditåt.
Planer åt detta håll, troligen framkallade af samma anledning att söka ställa sig in hos den unge konungen och, derest han finge större myndighet, få mera ostörd styra i hans namn, röjde sig äfven hos De la Gardie. I ett bref till Ludvig XIV berättade härvarande franske ministern Feuquières i Maj 1674, att rikskanslern förtrott honom, det konungen af Danmark, som genom en statshvälfning brutit danska adelns makt, föreslagit Carl XI att på samma sätt befria sig från rådets myndighet samt att, för detta gemensamma intresse, med honom ingå en nära förbindelse. Rikskanslern hade tillagt, men med en ton, som försvagade intrycket af hans ord, att Sveriges närvarande styrelsesätt vore förträffligt; att några små oordningar visserligen tillförene egt rum, men att allt nu ginge mycket väl., Feuquières hade då anmärkt, att den styrelse, han så mycket berömde, likväl afsatt flere konungar; att den engelska, som nära liknade densamma, hade kostat Carl I lifvet, samt att det var ett nog stort tvång för en konung att icke kunna börja krig, sluta fred eller gifta sig utan efter riksrådens behag. Rikskanslern hade med nöje upptagit allt hvad Feuquières yttrat, och denne hade då tillagt, att omständigheterna nu vore särdeles gynnande för tillvägabringande af alla förändringar man önskade, under en ung läraktig konung, som väl kunde bevara en hemlighet.
Hela detta meddelande af De la Gardie bär alla tecken af ett sätt att känna sig före och tyckes sålunda antyda, att en plan, med syftning åt enväldet, redan hos De la Gardie uppstått, hvilket i sanning måste förefalla högst eget hos denne, en af den svenska högadelns mest framstående hufvudmän, som för befordrande af sin personliga maktlystnad visade sig färdig att medverka till att göra slut på rådsväldet, hvilket dock var högadelns bästa stöd. Har hans medtäflare Stenbock, likaledes en ganska framstående medlem af denna högadel, arbetat i samma syftning, hvilket hans senare tillgöranden göra ganska troligt, så hafva sålunda planerna till en statshvälfning, som störtat högadeln och äfven lätt kunde förutses komma att leda derhän, utgått från den sjelf.
Utom Bielke-partiet, hans politiske motståndare, och Stenbock, hans medtäflare om konungens bevågenhet, hade De la Gardie i Johan Gyllenstierna en ytterligare motståndare, den farligaste bland alla. Det insåg De la Gardie sjelf, ty Gyllenstiernas så väl tilltagsenhet som öfverlägsna egenskaper hade tillräckligt röjt sig, och De la Gardie hade derföre gjort allt för att leda konungens tankar från den fruktade mannen – samt hade äfven lyckats. Gyllenstierna hade då trädt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
