Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1673-1675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid slutet af året 1673 var sålunda ingenting afgjordt, ehuru man å svenska sidan »höll verket gående», för att hålla Danmark tillbaka och mot dess regering iakttaga samma politik, som man hos den förutsatte i afseende å den svenska, att göra den misstänkt hos sina bundsförvandter.
På kongressen i Köln hade under tiden ingenting blifvit uträttadt. Holländarne vägrade ingå på Ludvig XIV:s öfverdrifna fordringar, och de svenske fredsmedlarne kunde så mycket mindre åstadkomma någon uppgörelse, som de af Frankrikes fiender ansågos vara allt för partiska, då det var väl bekant, att svenska regeringen erhöll subsidier af den franska. Under sådana förhållanden skickade de sin sekreterare Gyldenstolpe till Sverige för att inhemta konungens föreskrift huru de skulle förhålla sig under den förändring, som inträdt i den politiska ställningen. Carl XI befann sig för tillfället i Borgholm på Öland, men förmåddes af de hos honom varande riksråden att skynda till Stockholm för att om dessa vigtiga ämnen öfverlägga med rådet i dess helhet. Den 7 Oktober gaf konungen befallning, att trupper skulle öfverföras till Pomern för att gifva mera eftertryck åt bemedlingsförsöken, men i början af November blef denna befallning återkallad. Rikskanslern reste åter på landet och var borta i sex veckor. Slutligen, till råga på allt, insjuknade konungen under resan till Stockholm och anlände först den 3 December till hufvudstaden, der rådet nu var talrikt församladt. Den plan, som här af rikskanslern framlades, gick ut på, att Sverige skulle fortsätta sin fredsbemedling, men tillika rusta, för att gifva eftertryck deråt, samt söka ingå förbindelse med alla de tyska furstar, som icke voro de krigförande makternas bundsförvandter, för att på detta sätt bilda ett tredje parti, tillräckligt starkt att bringa de krigförande makterna till förlikning, i hvilken syftning underhandlingar ock, såsom här ofvan är visadt, ända sedan Augusti månad varit inledda med kurfursten af Brandenburg och några andra tyska furstar. Denna plan godkändes och var nog under dåvarande förhållanden äfven den riktigaste; men för att bringa densamma till utförande hade fordrats mera raskhet och beslutsamhet, än svenska regeringen visat. Under det myckna tvekandet hade den gynsamma tiden gått förlorad och, sedan svenska regeringen försummat tillfället att tillvägabringa fred, lät den, mot sin egen önskan och allas förväntan, indraga sig i kriget.
Feuquières hade under hela denna tid varit i största bekymmer och oro. »Jag förgås af denna obeslutsamhet», skref han i November 1673. »Man lofvar, man försäkrar, att orderna afgå eller äro redan afgångna, och med allt detta – sker ingenting.» Han gjorde likväl sitt bästa att för Frankrike vinna de inflytelserikaste vid hofvet och i styrelsen, och härtill erbjöd julen ett godt tillfälle. Det var ganska dyrbara julklappar den franske ambassadören nu utdelade, åtminstone om man får tro hans och De la Gardies ovän, den österrikiske ministern, som uppgifver, att enkedrottningen vid detta tillfälle erhållit ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
