Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1673-1675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smycke, värderadt till 40,000 rdr, den gamle rike riksdrotsen en pung med 3,000 pistoler (omkring 12,000 rdr), Wrangels och De la Gardies fruntimmer dyrbara diamantsmycken och så vidare. För öfrigt blef De la Gardies motparti ej heller lottlöst, men då det här var Spanien, som skulle betala vängåfvorna, och detta rikes finanser nu voro föga bättre än Sveriges, så kunde icke större summa än 12,000 rdr åstadkommas till de svenska rådsherrar, som talade för Holland och för en sträng neutralitet. Halfva summan lemnades till riksskattmästaren Sten Bielke, som förut från spanska hofvet erhållit en diamantring, värd 4,000 rdr, äfvensom hans hustru en ring af 200 dukaters värde. Knut Kurck och Gripenhjelm fingo hvardera 2,000 rdr, och det öfriga var ämnadt åt Bengt Oxenstierna. Man finner emellertid icke, att dessa herrar efter gåfvornas mottagande visat större ifver för Holland och för neutraliteten än förut.
Äfven utan deras tillgörande började likväl nu händelserna taga en för Holland gynsammare vändning. England, hvars parlament allt mera bestämdt ogillade Carl II:s vänskap för Ludvig XIV, slöt den 19 Februari 1674 fred med holländska republiken, och kurfursten Fredrik Wilhelm af Brandenburg började nu åter närma sig Holland och Österrike. Kriget begynte ock taga en för Frankrike mindre fördelaktig vändning. Genom de kejserliga truppernas tåg mot Rhen tvingades Ludvig XIV att draga sina trupper från de nederländska orterna till försvar för Frankrikes gränser, hvilka från flera sidor hotades, och han hade nu ingen enda bundsförvandt till bistånd mot sina talrika fiender.
Under sådana förhållanden befalte Ludvig XIV i Januari 1674 sitt sändebud i Stockholm å nyo yrka på hjelp af en svensk här i Tyskland samt hota med inställandet af subsidiernas utbetalande, så framt icke detta yrkande bifölls. Kort derefter upplöstes ock kongressen i Köln, sedan en af kongressens ledamöter, furst Wilhelm af Fürstenberg, blifvit, på kejsarens befallning, derifrån bortförd, hvarefter Ludvig i Februari samma år gaf Feuquières fullmakt att lofva svenska regeringen 400,000 rdr utöfver de förut öfverenskomna subsidierna, för att utverka en svensk härs öfverförande till Tyskland. Häruppå arbetade ock den franske ministern med synnerlig ifver och sparade inga medel för att vinna sitt mål. Mot slutet af Mars förklarade ock svenska regeringen sig benägen att låta öfverföra trupper till Tyskland, dock utan att derigenom förbinda sig till något deltagande i kriget. Feuquières var emellertid öfvertygad, att det ena snart skulle blifva en följd af det andra, men, för att ega ett säkrare band på svenska regeringen, bestämde han sådana vilkor för de betingade understödsmedlens utbetalande, att truppernas användande blefve beroende af honom. Franska regeringen hade nemligen utfäst sig att för den aftalade rustningen utbetala 900,000 rdr, men denna summa fördelade Feuquières på det sätt, att 200,000 rdr skulle betalas i mån af truppernas landstigning i Tyskland, 600,000 rdr sedan de kommit i krigisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
