Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1673-1675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamhet samt återstoden 100,000 rdr såsom en vänskapsskänk. Man kunde lätt förutse, att de första 200,000 rdr snart skulle blifva otillräckliga för truppernas underhåll och dessa således nödsakas att bereda sig ett sådant i kejsarens länder. Härigenom förföllo underhandlingarna om bildandet af ett tredje parti, som skulle kunna förmå de krigförande makterna till fred, hvilket i synnerhet varit af Clas Tott ifrigt yrkadt och äfven i December 1673 blifvit af De la Gardie förordadt samt då af både konungen och rådet gilladt. Nu åter hade Sverige tagit bestämdt parti för Frankrike, hvarföre ock österrikiske ministern nu lemnade Stockholm.
Vid denna tid bestodo de svenske trupperne i Tyskland, utom garnisonerna i de befästade städerna, af 5 regementen rytteri, 2 regementen dragoner och 6 regementen fotfolk, utgörande tillsammans något öfver 11,000 man. Nu skulle dit öfverföras 6 rytteri- och lika många infanteri-regementen, hvarigenom hela styrkan skulle uppgå till 12,000 man fotfolk, 8,000 ryttare och 1,600 dragoner. Då sjöfarten öppnades i slutet af Maj, fingo regementena uppbrottsorder och kort derefter skulle riksmarsken afresa för att taga öfverbefälet. Truppernas afsändande gick dock temligen långsamt. De spanska och holländska sändebuden gjorde föreställningar mot dessa rustningar samt hotade att skicka 30 linieskepp till Östersjön för att hindra truppernas öfverfart och blokera Stockholm; men nu lemnade åter rikskanslern hufvudstaden på en månad, och hans frånvaro begagnade Feuquières att påskynda truppernas öfversändande långt mera än som varit De la Gardies afsigt. I början af Juli sökte man från svenska regeringens sida utverka andra betalningsterminer för understödsmedlen; men då vände sig Feuquières direkte till konungen och yrkade på noggrant iakttagande af hvad svenska regeringen lofvat. Den unge konungen ansåg ock för en hederssak att uppfylla ett gifvet löfte samt gaf nu försäkran om att truppernas öfversändande skulle försiggå redan under Juli månad.
Mot slutet af denna månad hölls dock i rådet ännu en öfverläggning om truppernas öfverförande skulle fortsättas eller icke. Clas Rålamb afstyrkte i en utförlig skrift hvarje krig mot kejsaren. Man hade dertill ingen rättvis anledning. Tysklands frihet vore icke i fara, såsom på Gustaf Adolfs tid, och denne konung hade dock ej beslutat sig för ett krig i Tyskland, förr än de tyska ständerna sjelfva derom anhållit. Icke heller vore detta krig i Sveriges intresse, och äfven om så vore, kunde man under dåvarande förhållanden icke styrka dertill. Sverige hade ingen bundsförvandt utom Frankrike, och sjelfva grundvalen till det förbund, som afslöts 1672, nemligen det stöd Frankrike då egde inom Tyskland, vore nu rubbad. När man ginge framåt med hären, hade man ingen säkerhet mot fienden i ryggen och på sidan. Med holländsk hjelp kunde Danmark lätt skicka en tillräcklig flotta att spärra alla våra kommunikationer, och äfven Rysslands vänskap vore osäker. Flottan var icke rustad, ingen sjömakt i förbund med oss och hemstaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
