- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
626

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget i Tyskland 1675

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snart visa sig. »Hela Tyskland skall nu ändra tankar», skref Turenne till franske krigsministern Louvois, vid underrättelse om striden vid Fehrbellin, och denna förutsägelse blef också inom kort bekräftad. Redan den 8 (18) Juli förklarade kejsaren och tyska riket krig mot Sverige, och samma dag aflät äfven Holland sin krigsförklaring. Danmark dröjde med sin, emedan det ännu icke var fullt rustadt, men den skulle dock snart följa. Baiern, Sachsen, Hannover, som visat sig färdiga att ingå förbund med Sverige, drogo sig nu tillbaka, och de lüneburgske hertigarne gjorde redan upp planer till att dela de svenska besittningarna i Tyskland.

Kurfursten af Brandenburg var emellertid fortfarande den farligaste bland Sveriges fiender, emedan han utgjorde föreningsbandet emellan dem alla och var såsom statsman lika fyndig och verksam, som han såsom krigare var rask och beslutsam. Redan i slutet af Juni tågade han genom mecklenburgska området mot Wismar, intog svenska skansen Warnemünde i närheten af Rostock och ön Poel i grannskapet af Wismar samt rustade sig att belägra Wismar. Han hade emellertid på detta sätt afskurit all förbindelse mellan svenska trupperna i Pomern och dem i Wismar och Bremen, samt hindrat de i Hamburg och Lübeck för svensk räkning värfvade trupper att stöta till svenska hären.

Frankrike, för hvars skull Sverige kastat sig in i det vådliga kriget, hade under tiden ej haft bättre framgång. Turenne stupade vid Sassbach den 27 Juli, hvarefter franska hären gick tillbaka öfver Rhen och blef den 1 Augusti slagen vid Altenheim af kejserlige generalen Montecuculi. En annan fransk här under hertigen af Crequi blef i Augusti slagen vid Saarbrück, men sedan Condé öfvertagit befälet vid öfra Rhen, vände Montecuculi om och gick redan i September i vinterqvarter.

Under sådana förhållanden var af de franska härarna vid Tysklands vestra gräns ingen hjelp att förvänta för svenskarne, och nu följde äfven den 2 September Danmarks krigsförklaring. Redan följande dagen hade Christian V i Gadebusch en sammankomst med kurfursten af Brandenburg, hvarvid beslöts, att man först skulle gemensamt söka genombryta de svenska truppernas fasta ställning i svenska Pomern bakom Peene-, Trebel- och Recknitz-floderna samt tvinga dem att rymma öppna fältet och innesluta sig i fästningarna, hvarefter man skulle företaga belägringen af dessa.

Till följd häraf drog den 12,000 man starka brandenburgska hären mot slutet af September från Schwan, något söder om Rostock, der kurfursten dittills haft sitt högqvarter, öfver Malchen till Treptow, en gränsstad i svenska Pomern, under det den danska från Oldeslohe i Holstein ryckte genom Mecklenburg till Damgarten vid Recknitz-floden, hvilket pass den 1 Oktober modigt försvarades af Otto Wilhelm Königsmarck mot hela danska styrkan; men under tiden hade kurfursten de första dagarne i Oktober afsändt en österrikisk hjelptrupp af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:29:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/6/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free