- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjette bandet. Carl X Gustaf. Carl XI /
628

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget i Tyskland 1675

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fått öfverbefälet, erhöll sträng befallning att göra allt för denna fästnings återtagande. Han samlade derföre i slutet af November allt folk ihan kunde föra i fält, omkring 4,000 man med 36 kanoner, återtog Swinemünde-skansen och började belägra Wolgast, som modigt försvarades af brandenburgske kommendanten, öfverste Allard. Slutligen, när vattnen kring fästningen blifvit isbelagda, lät Marderfelt sitt folk löpa till storms den 5 Januari 1676, men stormningen misslyckades, och då kurfursten sände en betydande styrka till fästningens undsättning samt äfven danska och österrikiska trupper i medlet af Januari inbröto i Pomern, måste Marderfelt upphäfva belägringen och draga sig till Stralsund.

Under tiden låg riksmarsken, nedböjd af sjukdom och motgångar, å sin egendom Spiker på Rügen. Här fängslades han vid sjukbädden hela vintern och våren 1676, men då underrättelsen kom, att danska krigsskepp visat sig vid Münchgut, sydöstra udden af Rügen, kunde de omgifvande omöjligt afhålla den gamle krigaren att sjelf begifva sig till den hotade punkten, oaktadt vägen dit var 4 mil och föga farbar. Denna ansträngning öfversteg ock hans krafter och nästan liflös fördes han tillbaka till Spiker, der hans skiftesrika lefnad slutade natten mellan den 24 och 25 Juni 1676.

Carl Gustaf Wrangel hade alltsedan Carl X:s död varit Sveriges ryktbaraste, mest fruktade härförare, och många lysande bedrifter från den föregående tiden hade rättfärdigat detta hans stora anseende, som i sjelfva verket var vida större utom än inom riket. Här hade man mer och mer insett, att hans förmåga i fredliga värf och under utöfningen af de vigtiga embeten, han först såsom riksamiral och sedermera såsom riksmarsk förestod, ej motsvarade det rykte han vunnit såsom krigare, och detta sitt krigare-rykte hade han, sedan Carl Gustafs krig voro slutade, ej blifvit satt i tillfälle att upprätthålla, innan aftagande själs- och kroppskrafter gjort honom till endast en skugga af hvad han förr varit. Han hade visserligen icke någon hög ålder, då han 1674 erhöll öfverbefälet öfver svenska hären i Tyskland, men han hade lefvat fort och var redan vid 60 års ålder utlefvad. Också kunde han, som förut önskat ingenting högre än att få föra svenska härar mot fienden, denna gång endast genom konungens uttryckliga befallning förmås att öfvertaga ett befäl, hvilket han ej längre kände sig vuxen. Han skall äfven haft en särskild anledning till denna motvilja i sin hustrus enträgna böner, att han ej vidare måtte åtaga sig något befäl, »emedan Gud skulle, för hans syndiga lefverne, förödmjuka honom genom samma sak, hvarigenom han förut mest upphöjt honom», hvilka ord skola, under motgångarna i kriget, ofta af honom upprepats och gjort honom underlig till sinnes. I allmänhet finner man hos honom under detta krig intet spår af den rådighet och beslutsamhet, hvarigenom han förut vid så många tillfällen utmärkt sig, utan endast den bedröfliga synen af en storhet, som öfverlefvat sig sjelf. I sin kraftfullare ålder röjde allt hos honom den öfverlägsne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:29:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/6/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free