Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Upsala 1675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordom varit Johan Gyllenstiernas enskilde lärare, några yttranden, hvilka Gyllenstierna skulle haft, och hvilka föranledde Widekindis häktande, såsom misstänkt för delaktighet i en mot styrelsen gjord anläggning, hvilken skulle verkställas under riksdagen och hafva till syfte att motsätta sig kröningen, intill dess konungen gifvit en försäkran att återinföra det aristokratiska regeringssätt, som var rådande före Gustaf I:s tid. Johan Gyllenstierna skulle varit anstiftaren af denna anläggning och hans vänner inom rådet dess befordrare. Hela tillställningen misslyckades emellertid, emedan Hans Wachtmeister, Mårten Reutercrantz och några andra bland konungens närmaste omgifning, med hvilka Gyllenstierna alltid stått i godt förhållande, förestälde konungen, att man icke kunde fästa något afseende vid Widekindis ord, yttrade i fyllan och villan på en källare, der De la Gardies utliggare lyssnat och derefter angifvit mannen, hvilken af rikskanslerns bakslughet blifvit lockad i snaran. Så uppfattades saken äfven af konungen, som befalte rättegångens afbrytande och Widekindis frigifvande samt härefter visade mera köld mot De la Gardie, som sålunda hade både skam och skada af denna tillställning.
Sjelf blef han ock snart föremål för en dylik, hvilken både han och flere med honom misstänkte vara anstiftad af Gyllenstierna, som man väl visste icke uraktlåta att hämnas, när han kunde det.
Efter ett adelns plenum den 13 September påträffade grefve Gustaf Adam Banér (Dulle Banér) en papperslapp, som blifvit inkastad genom ett fönster och på hvilket fans skrifvet, att en förnäm herre skulle hafva sagt, att det ej blefve godt förr än konungen komme ur riket. Banér lemnade papperslappen till landtmarskalken, som genast begaf sig med densamma upp till konungen, hvilken dock fäste föga vigt dervid. Då hittades följande dagen vid tröskeln till presteståndets församlingsrum ett till ståndet stäldt bref, som upplästes af Terserus och fans innehålla ungefär detsamma som den hos adeln funna papperslappen, men med tillägg att de förgripliga orden voro yttrade af en bland konungens förmyndare, samt att två af rikets råd hade hört och kunde bevittna hvad som blifvit sagdt. Saken väckte nu ett stort uppseende. Adeln och presteståndet förenade sig att sända ett utskott, som till konungen högtidligen aflemnade de funna skrifvelserna och tillika försäkrade honom om ståndens orubbliga trohet och tillgifvenhet. Bland allmänheten hördes äfven häftigt knot, och man fordrade, att hvar och en af riksråden skulle tillhållas att på ed omtala hvad han i frågan hade sig bekant, på det den nedrige konunga-förrädaren måtte blifva upptäckt och straffad. Äfven konungen började nu taga saken mera allvarsamt och lät genom De la Gardie anmäla den i rådet. När det skedde, utfor kanslern i de bittraste förebråelser både mot den, som fält de anförda orden, och mot dem, som hört och icke angifvit en så nedrig plan, kallande dem, »hvilka de ock voro, skälmar och förrädare». Häri instämde hela rådet och begärde noggrann undersökning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
