Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
chefsskeppet fördröjdt och, innan det blef klart, hade vinden kastat om, hvarefter amiral Uggla, som redan var till segels med sin eskader, fick signal att vända om och ankra med den öfriga flottan. Motvinden fortfor ända till den 16 på natten, då en svår storm uppstod, under hvilken två fregatter drefvo i land och gingo förlorade samt åtskilliga af de öfriga fartygen ledo några mindre skador, och då tillika sjuklighet började visa sig bland trupperna, samt proviant och friskt vatten begynte tryta, sammankallade Stenbock amiraler och skeppsbefälhafvare till ett krigsråd, hvars flertal ansåg att flottan borde sättas i säkerhet. Den 18 Oktober gaf riksamiralen befallning att flottan skulle vända tillbaka mot norden, ehuru Bergenstierna, Uggla, Clerck och flere andre af de mera erfarne sjöofficerarne förestälde honom att man ännu kunde vänta åtminstone några dagar, och redan den 19 var flottan åter vid Elfsnabben, mellan Landsort och Dalarön, efter endast tio dagars bortovaro.
Att flottan, vid hvilken så stora förhoppningar varit fästade, så hastigt återvände utan att hafva uträttat det minsta, väckte öfverallt inom Sverige den lifligaste harm och allramest hos konungen, hvilken förordnade en »kommissorialrätt» att undersöka förhållandet. Af denna rätt blef riksamiralen, för hvad han under utöfningen af sitt befäl låtit komma sig till last, förklarad »oförmögen att riksamirals-embetet vidare bekläda» och dömd att ersätta kronans förlust vid denna fruktlösa utrustning med 209,344 daler silfvermynt, hvilken summa konungen dock af gunst och nåd nedsatte till 100,000 daler s. m., emedan han insåg att Stenbock felat mera af okunnighet och öfverdrifven försigtighet än af feghet, och att hvad man egentligen kunde lägga honom till last var, att han icke följt sina mera erfarne underbefälhafvares råd.
De nu infallande höststormarne, jemte tilltagande sjuklighet bland manskapet, gjorde det omöjligt för flottan att åter löpa ut, och med detsamma var all möjlighet förbi att under det löpande året sända någon undsättning till de så hårdt ansatta svenska härarna i Tyskland, så väl som att företaga något anfall mot Seland. Ställningen blef nu alltmera bekymmersam, och den erfarenhet, konungen under den sista tiden haft af sina högste embetsmäns tillgöranden, hade ingifvit honom sådant misstroende, att han härefter litade endast på sig sjelf och tog styrelsen i egen hand. Också när konungen lemnade Stockholm för att vaka öfver försvaret af Bohus län, som hotades af ett anfall från Norge, tillät han ingen af riksråden att följa sig, skref icke en gång till rikskanslern och inskränkte sin rådkammare till de sekreterare, som åtföljde honom, bland hvilka Lindsköld hade hans mesta, förtroende. Detta förhållande fortfor och utbildades ytterligare under kriget samt innebar redan en inträdd förändring i regeringssättet.
Sedan försöket att medelst flottan undsätta Sveriges tyska besittningar misslyckats, skickade konungen riksrådet Bengt Oxenstierna till Holland, för att genom erbjudandet af ett nytt handelsfördrag söka blidka holländarne och skilja deras flotta från den danska, hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
