Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fot, de enda trupper, som ännu voro samlade, gå löst emot fienden, och det var med mycken svårighet Mörner och Dahlberg kunde afhålla honom från detta förtviflade beslut. Dahlberg skyndade till gränsen för att närmare efterhöra förhållandet, och konungen följde efter samt var den 4 November i Venersborg. Här erfor han genom Dahlbergs rapporter, att ställningen var bättre än han väntat, och den förbättrades ytterligare, då Gyldenlöwe lät af ryktet om Carl XI:s ankomst till Venersborg i spetsen för en stark här förleda sig att den 8 November i tysthet bryta upp från sitt läger vid Strömstad och gå tillbaka öfver Svinesund, hvarvid Ascheberg sände en del af sitt rytteri efter honom och nedgjorde eller tillfångatog de norrmän, som stannat efter på svenska sidan af sundet.
Carl XI:s tillämnade infall i Norge måste emellertid uppskjutas, i anseende till den för krigsrörelser olämpliga årstiden, hvarföre konungen den 7 November reste till Göteborg för att taga dess fästningsverk i ögonsigte och föranstalta dervarande eskaders utrustande. Här infann sig äfven riksrådet Lorens Creutz, som lemnade konungen närmare uppgifter om stora flottans tillstånd och föreslog åtgärder för dess utrustande, hvilket värf nu anförtroddes honom. Den 24 November återkom konungen till Venersborg, der han möttes af fältmarskalken Gustaf Banér, som näst honom skulle föra befälet öfver den här, hvilken, så snart vintern gjort vägarna farbara, skulle inbryta i Norge. Med förberedande åtgärder för detta krigsföretag tillbragtes återstoden af året. Magasinen fyldes, fästningsverken vid Göteborg, Marstrand, Bohus och Venersborg sattes i stånd och trupperna inqvarterades i Bohus län och Vestergötland. Äfven åt försvaret af Skåne egnades åtskilliga omsorger, och den nye generalguvernören Fabian von Fersen, som den 8 December infann sig i Venersborg, erhöll noggranna föreskrifter i afseende å det landskaps försvar, hvars styresman han blifvit. Tillika afgick befallning, att en afdelning af flottan skulle under amiral Ugglas befäl löpa ut för att undsätta det hårdt ansatta Wismar, och genom Creutz’s och Lindskölds outtröttliga bemödanden lyckades man verkligen att till slut den 27 December genom fyra mils is från Dalarön såga ut i öppna sjön 13 linieskepp; men i detsamma kom underrättelse, att Wismar gifvit sig den 13 December, och då vände Uggla om.
Under det konungen dröjde i Venersborg, ifrigt sysselsatt med sina anfalls- och försvarsanstalter, inlopp det ena olycksbudet efter det andra – först förlusten af Wollgast, så af hela Pomern, med undantag allenast af Stralsund och Rügen, så af den ena efter den andra bland de fasta orterna i Bremen och Verden, slutligen af Wismar, och sjelfva julaftonen underrättades han om en annan slags förlust, den af hans förre lärare Gripenhjelm, som aflidit den 15 December. »Vid dessa onda tidender», berättar hans hofpredikant och biktfader Spegel, som under hela denna tid var hos honom närvarande, »kunde man hos konungen icke märka någon fruktan och blödighet, icke heller att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
