Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af svenska slupar samt brändes, sedan fångarne blifvit förda i land. Detta var likväl i det närmaste den enda framgång svenska flottan haft under det olyckliga sjökriget 1676.
Vi skola nu taga i betraktande, huruvida kriget till lands under tiden varit mera lofvande för de svenska vapnen.
Då flottans snara utlöpande med säkerhet kunde motses, hade konungen den 20 April begifvit sig från Stockholm öfver Kungsör till Venersborg, der han inträffat den 29. Då allt befans lugnt vid vestra gränsen, tog han med sig generallöjtnanten Otto Wilhelm von Fersen från Vermland, der öfverste Gyllenspets med endast några hundra ryttare qvarlemnades, samt general Rutger von Ascheberg från Bohus län och Vestergötland, till hvilka landskaps försvar generallöjtnanten Hans Mörner och generalmajor Sperling med 1,400 man, jemte besättningarna i de fasta orterna, fingo qvarblifva. Sedermera fortsatte konungen sin resa öfver Göteborg och Halmstad till Karup, besåg derefter landstigningspunkterna vid kusten samt fästningsverken vid Helsingborg, Landskrona och Malmö, hvarifrån han, vid underrättelsen att svenska flottan närmade sig de skånska farvattnen, skyndade till Ystad, der han den 26 Maj åsåg striden mellan flottorna. I Malmö mottog han den 7 Juli den sorgliga underrättelsen om svenska flottans olycka vid Öland, hvars följder ej voro svåra att förutse. Fienden var nu herrskare i sjön, och med detsamma måste all tanke öfvergifvas på att kunna flytta kriget i fiendens land, likasom äfven på de ännu återstående tyska besittningarnas undsättande. Fienden kunde ock nu när som helst landsätta sin på Seland samlade här i Skåne samt för öfrigt hota hvilken punkt som helst på Sveriges långsträckta kuster och förstöra all vår handel. Tanken på allt detta och på alla de många motgångar, som så tätt följt på hvarandra, föll öfverväldigande öfver den unge konungen, som tycktes liksom förstenad och förföll i en dysterhet, hvarur icke ens fiendens anryckande förmådde väcka honom.
Det vigtigaste för ögonblicket var att bereda sig att möta fienden, sedan han verkstält landstigningen i Skåne. De stridskrafter, hvilka Carl XI vid denna tid kunde föra i öppna fältet, öfverstege icke 7,000 man, hvaraf ungefär halfva antalet var rytteri och halfva antalet fotfolk. Dessutom låg i Malmö en besättning af 1,800 man under generalguvernören Fabian von Fersen; i Landskrona 1,600 man under öfverste Lindenberg; i Christianstad 800 man under öfverste Wulfklo och i Helsingborg 200 man under öfverstelöjtnant Hästesko. Närmast under konungen fördes befälet af fältmarskalken Helmfelt.
På Seland stodo vid samma tid omkring 22,000 man danska trupper, af hvilka 16,000 voro samlade i ett stort läger vid Lyngby och ämnade att öfverföras till Skåne. Den 21 Juni uppbröto de till grannskapet af Helsingör, der den afdelning af danska flottan, som under amiralerne Marcus och Jens Rothsteins befäl skulle skydda härens öfverförande, var samlad, jemte omkring 500 transportfartyg. För att skingra svenskarnes uppmärksamhet och förvilla dem om rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
