Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Småland, för att drifva fienden ur Vestergötland; men sedan det blifvit inberättadt, att de danske ryttare, som varit synliga i närheten af Christianstad, icke, såsom man antagit, varit danska hufvudstyrkans förtrupp, utan endast en särskild trupp af 1,500 man, som under danske generalmajoren Sandbergs befäl framryckt för att observera svenska härn, och att denna styrka nu låg illa bevakad kring Härlöf på andra sidan Christianstad, beslöt konungen att försöka öfverrumpla densamma. Han lät fotfolket och artilleriet under generallöjtnant Schultz den 31 Juli bryta upp till Vexiö, men gick sjelf, åtföljd af Helmfelt och Ascheberg, med 3,600 man ryttare och dragoner samt 10 lätta kanoner, samma dag tillbaka mot Christianstad. När han så marscherat hela dagen och en del af natten samt var nära Christianstad, möttes han af den ledsamma underrättelsen, att kommendanten, öfverste Wulfklo, vid fiendens annalkande upprifvit den s. k. långa bron öfver Helgeån, vester om staden, hvarföre en lång omväg måste tagas för att öfvergå ån vid Torsebro. På morgonen den 1 Augusti kommo svenskarne till bron, som försvarades af ett kompani danskar, hvilka efter en kort fäktning drefvos undan. Det var första gången konungen var i elden, och redan här gaf han flera bevis på personligt mod. Några fångna danska ryttare uppgåfvo, att Sandberg redan samma natt gifvit sig undan och ej kunde upphinnas, hvarföre både Helmfelt och Ascheberg rådde konungen afstå från företaget och vända om, hvilket han äfven, ehuru mycket motvilligt, gjorde. Sedermera visade det sig dock, att fångarnes uppgift varit oriktig, och generalerne fingo nu uppbära ganska skarpa förebråelser för det de hindrat konungen att utföra sin första krigsbragd. Han återkom den 4 Augusti till Carlshamn, hvarifrån han den 7 uppbröt till Vexiö, dit han anlände den 9 och dit Schultz med fotfolket hunnit redan den 5.
Under vägen hade underrättelse kommit, att Gyldenlöwe dragit sig söderut för att belägra Göteborg; att generalmajor Dunkam blifvit från danska hufvudstyrkan afsänd med 4,000 man till Halland för att intaga detta landskap, samt att konung Christian, sedan Landskrona slott blifvit intaget, med sin hufvudstyrka närmade sig Christianstad. I Vexiö rådplägades derföre mellan konungen, Helmfelt, Ascheberg, Dahlberg och Johan Gyllenstierna om hvad under sådana förhållanden var att göra. Fienden hade delat sin styrka i två olika delar, af hvilka den ena var svenska hufvudstyrkan underlägsen och således med mesta utsigt till framgång kunde anfallas, hvartill dessutom fans ett ytterligare skäl deri, att, om Dunkams trupper finge förena sig med Gyldenlöwes, så blefve äfven denna här öfverlägsen den svenska, hvaremot denna var öfverlägsen hvar för sig af dessa fiendtliga stridskrafter och således möjligen kunde öfverväldiga dem, den ena efter den andra, medan den danska hufvudstyrkan var sysselsatt utanför Christianstad. Denna plan omfattades också lifligt af konungen, som länge varit förbittrad öfver det ständiga återtåget och ifrigt längtade efter att komma i strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
