Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med fienden. Tåget åt Halland blef sålunda beslutadt och genast satt i verket.
Danske generalmajoren Dunkam hade, sedan Landskrona slott gifvit sig den 2 Augusti, blifvit, med 3,000 man, 14 kanoner och 3 mörsare, sänd till Halmstad, för att, sedan han under vägen dragit till sig öfverste Trops regemente, belägra denna stad, till hvilken han ankom den 12 Augusti, då han öfvergick Nissaån och började belägringsarbetena. Följande dagen erhöll Carl XI underrättelse härom och beslöt genast skynda till stadens undsättning; men då det var ännu vigtigare att kunna öfverrumpla och förstöra Dunkams styrka, togs en omväg för att afskära hans återtåg till Skåne. Den 16 fick Dunkam dock af konung Christian, som var väl betjenad af sina spejare, underrättelse om svenska härens antågande och befallning att draga sig tillbaka till Laholm. Genast samma eftermiddag drog han ock sitt folk från belägringsverken och gick tillbaka öfver Nissaån, men i följd af ett häftigt regn, som gjorde vägarna ofarbara, kom han ej längre än till Fyllebro, då han på förmiddagen den 17 Augusti stötte på svenskarnes förtrupp, anförd af Ascheberg, som genast lät underrätta Helmfelt, att danska hären gick öfver Fyllebro och stälde sig i slagordning. Helmfelt sände strax tre sqvadroner att understödja förtruppen, men konungen, hänförd af sin ifver att ändtligen få utföra sin öfverrumplingsplan, följde skyndsamt efter med hela sitt rytteri, först i traf och sedan i galopp, lemnande både fotfolk och kanoner långt bakom sig. Tåget gick, då man nalkades fienden, öfver sluttningen af ett berg, nedanför hvilket man hade på ena sidan ett kärr och på den andra en by, med flera trädgårdar, omgifna af stenmurar. Mellanrummet var så smalt, att rytteriet måste anrycka sqvadronsvis, och när man kom ut på det mera öppna fältet, fick man se fienden på föga afstånd, uppstäld i slagordning, med högra flygeln utsträckt i dalen och den venstra till en del dold bakom en höjd. Den tufviga bergskulle, på hvilken svenskarne anryckte, var, liksom marken i allmänhet, högst besvärlig för rytteri, så att många hästar i första linien stupade och öfverredos af de öfriga. Helmfelt lät större delen af rytteriet breda ut sig gent emot fiendens venstra flygel, emedan han fruktade, att denna var starkare, än som syntes, samt stälde några sqvadroner på svenskarnes venstra flygel, lemnande rum för fotfolket, som skulle intaga centern. I denna ställning afbidades fotfolkets ankomst, och till lycka för de väntande gjorde fienden under tiden intet försök att anfalla. Ändtligen, efter halfannan timmes förlopp, kom fotfolket, och så snart svenskarnes slagordning nu blifvit fullständig, gafs tecken till anfall. I stark fart ilade rytteriet mot fienden, uthärdade dess salva, aflossade sina karbiner och trängde sedermera fram med sabeln i handen. Högra flygelns första linie, nedstormande från höjden och äfven till antalet fienden öfverlägsen, kastade allt öfverända och, medan den ordnade sig att gå öfver Fylleån, lät konungen äfven andra linien rycka fram, hvarefter Helmfelt gaf befallning åt hela svenska hären att öfvergå ån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
