Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stäldes för krigsrätt, dömdes till döden och sköts vid Ljungby den 31 December 1677. Sedan Christian V i den eröfrade staden inlagt en besättning af 1,000 man, uppbröt han derifrån den 6 Augusti 1676 och tågade till Christianstad, mot hvars fästningsverk danska hären gick till storms i gryningen den 15 Augusti. Efter två timmars fäktning var staden i danskarnes händer, sedan 500 man blifvit nedhuggne och de öfrige 300, jemte kommendanten öfverste Wulfklo, tagits till fånga. Tillika med staden, föllo 78 kanoner och en mängd andra krigsförnödenheter i danskarnes händer. En dansk besättning af 2,300 man inlades i Christianstad, under befäl af öfverste Lützow, som lät förbättra fästningsverken, iståndsätta den af Wulfklo upprifna långa bron öfver Helge-ån samt förse staden med tillräckliga lifsmedel. Danska hären, som nu genom Dunkams afsändning till Halland, en observationskårs qvarlemnande vid Malmö samt de i Helsingborg, Landskrona och Christianstad inlagda besättningar sammansmält till omkring 8,000 man, stannade vid Christianstad till dess den erhöll förstärkning af 4 regementen (omkring 3,000 man), som dittills varit använda i Pomern, men efter Stades öfvergång kunnat sändas till Skåne. Efter denna förstärkning drog konung Christian upp till Halland för att hämnas Dunkams nederlag vid Halmstad samt sätta sig i besittning af denna stad. Då emellertid svenskarne uppbränt de flesta broarna, måste danskarne ända till mot slutet af Augusti månad stanna söder om Laga-ån, och först den 28 visade sig de första danska trupperna utanför Halmstad, der konung Christian slog läger, utan att likväl genast börja belägringen, emedan han befarade att under densamma blifva öfverfallen af svenska hären, hvars ringa styrka han ej kände. I medlet af September utryckte han med större delen af sitt rytteri till närheten af svenska lägret, men fann dess ställning alltför stark att våga ett anfall och återvände utan att hafva kunnat något uträtta, synnerligast som Gyldenlöwe, i stället att komma honom till mötes, redan den 8 September dragit sig tillbaka till Bohus.
Öfvertygad genom detta tåg, att svenskarne ej kunde lockas ur sitt läger ut på öppna fältet, stannade konung Christian ännu några veckor vid Halmstad, med hvars belägring han dock ej ville inlåta sig, och då det syntes föga troligt, att svenskarne detta år skulle företaga några ytterligare krigsrörelser, drog han med danska hufvudstyrkan i slutet af September söderut samt spridde sina trupper i qvarter kring Laholm, Engelholm och Helsingborg, hvarefter han sjelf, jemte sin yngre broder prins Georg och öfverbefälhafvaren hertigen af Ploen, den 5 Oktober återvände till Köpenhamn, samt den sistnämnde till sitt hertigdöme. Fälttåget ansågs allmänt slutadt för året.
Sådant var dock ej Carl XI:s mening. De så länge väntade förstärkningarna hade ändtligen börjat anlända, och konungen beslöt nu att i sin ordning gå anfallsvis till väga. Samtliga trupperna beordrades att den 19 Oktober förena sig vid Ljungby i Småland, der man beräknade att få 14,700 man samlade, hvilka öfver Markaryd skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
