Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
infalla i Skåne, öfverraska den fiendtliga hären i qvarteren samt spränga och skingra den. För företagets framgång voro likväl största tysthet, försigtighet, snabbhet och noggrannhet nödvändiga, och planen för de särskilda truppernas rörelser måste med stor skicklighet uppgöras, hvilket ock skedde af Dahlberg.
Den 19 Oktober mot aftonen inträffade de särskilda afdelningarna vid Ljungby. De utgjorde dock endast omkring 12,000 man, i stället att nära 15,000 voro påräknade, flera af manskapet hade nemligen under marscherna blifvit efter och regementena voro dessutom icke fulltaliga. Den 20 hölls en rastedag, men derefter fortsattes tåget till Traheryd, der vid strängt straff förbjöds att följande natt efter ankomsten till skånska gränsen upptända eld eller lossa skott, hvarigenom fiendens förposter kunde få kännedom om svenska härens anryckande. Dessa förposter lågo nemligen blott en half mil från Markaryd, dit svenska hären anlände den 23 Oktober. Förbudet iakttogs emellertid icke, utan danska förposterna blefvo af lossade skott oroade, hvarföre de skyndsamt drogo sig tillbaka och varskodde trupperna i närmaste qvarteren. Med öfverskridandet af skånska gränsen hade ock svenska hären inträdt i ett helt och hållet fiendtligt land. Bönderne hade förstört vägarne eller spärrat dem med förhuggningar samt upprifvit broarna och för det mesta med all sin flyttbara egendom flytt till skogarna, hvaraf svenska härens underhåll så väl som möjligheten för densamma att erhålla underrättelser om fienden i hög grad försvårades. De svenska trupperna kunde i följd af allt detta endast göra helt korta dagsmarscher och möjligheten att öfverrumpla fienden i dess qvarter var med detsamma försvunnen.
I sjelfva verket hade man ock å danska sidan fått underrättelse om svenska härens anryckande långt förr än man inom denna förmodade. Redan den 16 Oktober hade konung Christian, vid nyheten om hotande trupprörelser i Småland, lemnat Köpenhamn och återkommit till Skåne samt der återtagit öfverbefälet, hvilket närmast konungen lemnades general Carl Ahrensdorf, under afvaktan å hertigens af Ploen återkomst från Holstein. Man var dock ännu oviss om ändamålet med svenskarnes rörelser, men allmännast antogs, att de afsågo Malmös undsättande.
Danska hufvudstyrkan var likväl Carl XI:s ögonmärke, och för att komma i strid med den underkastade han sina krigare de största ansträngningar. Sedan han fått underrättelse att större delen af den fiendtliga hären samlades vid Åby, afgick han natten mellan den 27 och 28 Oktober med hela rytteriet från Ebbarp och lät den öfriga delen följande dagen tåga efter; men vid ankomsten till Åby fann han danskarne ej längre der. Konung Christian hade nemligen af fruktan att svenskarne skulle komma mellan hans här och Malmö dagen förut hastigt brutit upp till Landskrona för att draga till sig generalmajor Meerheims trupper, som blokerade Malmö; men i stället att dit följa danska hufvudstyrkan och tvinga den till strid, drog Carl XI till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
