Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helsingborg, förledd af ett falskt rykte, att fienden tagit riktningen ditåt. Natten mellan den 29 och 30 tillbragtes under bar himmel, utan eld, mat eller dryck, och på morgonen den 30 sändes Dahlberg med 200 ryttare samt 100 dragoner till Helsingborg att kunskapa. Han fann der ingen annan fiende än besättningen, och då konungen mot middagen framkom, blef staden stormad, en mängd danskar, som ej nog hastigt kunde komma öfver sundet, nedhöggos och en myckenhet tross togs; men i slottet försvarade sig kommendanten modigt med den 200 man starka besättningen, och då i detsamma underrättelse kom, att danska hären var i antågande från Landskrona, uppbröt konungen den 31 samt drog under svår väderlek och på dåliga vägar till Bärslöf vid Rå-ån.
Den 1 November ankom danska hären till Örby och Wallåkra på södra sidan om denna å, hvilken, ehuru i sig sjelf obetydlig, flyter, likasom de flesta andra vattendrag på skånska slätten, i en djup dalgång, hvars höga och branta sluttningar lemna flera tillfällen till goda militäriska positioner. De båda härarne räknade nu hvardera omkring 12,000 man och voro sålunda jemnstarka, hvarföre ingendera kunde våga en öfvergång i den andras åsyn. I stället börjades ett svältkrig, af hvilket båda härarne ledo, men svenskarne mest, emedan de hade större brist på lifsmedel. Förposterne stode så nära hvarandra på ömse sidor om ån, att de kunde samtala och icke sällan tillbytte sig de danska tobak för bröd. Så stodo härarne en hel vecka gent emot hvarandra, till dess konung Christian den 8 November bröt upp i riktning åt Malmö. Carl XI följde honom nästa natt och sökte vid Fladmansvad öfvergå Käflinge- eller Lydde-ån, men fann redan danskarne före sig, och så stodo mot slutet af November båda härarne åter mot hvarandra på ömse sidor om Lydde-ån likasom förut vid Rå-ån. Svenska hären hade emellertid genom sjukdomar, åsamkade af ständiga ansträngningar under den svåra årstiden och af brist på lifsmedel, sedan aftåget från Helsingborg förlorat nära 2,000 man, och konungen önskade ingenting högre än att genom en afgörande strid så snart som möjligt få slut på detta svältkrig. Konung Christian åter beslöt ligga stilla till dess svenskarne af brist på underhållsmedel skulle nödgas uppgifva försöket att undsätta Malmö och återvända till det egentliga Sverige. Han hade kort förut förlorat sin bäste härförare; hertigen af Ploen, som tagit afsked, derföre att hans råd ej längre följdes. I stället hade han fått en förstärkning af 1,300 holländska matroser, som under amiral Tromps befäl infunnit sig i danska lägret. Den plan, konung Christian omfattat, hade ock all utsigt att lyckas, emedan hans här stod i den fruktbaraste delen af Skåne och hade dessutom riklig tillförsel från Seland, hvaremot nöden blef för hvarje dag allt större i svenska lägret, der sådan sjuklighet var rådande, att tre veckor efter ankomsten till Lydde-ån knappast hälften af den styrka, som inryckt i Skåne, var tjenstbar. För svenska hären återstod således intet annat val än ett återtåg eller en afgörande strid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
