Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man och svenska hären i dess helhet 6,340 man, af hvilka 3,545 voro ryttare, 1,145 dragoner och 1,650 fotfolk, hvartill dock bör läggas allt befäl, omkring 700 personer, så att hela styrkan uppgick till något öfver 7,000 man.
Danska hären, under konung Christian V:s öfverbefäl, var ordnad ungefär på samma sätt som den svenska, med fotfolket och artilleriet i midten samt rytteriet på flyglarna, likaledes fördelade på två linier. Danska rytteriet utgjordes af 40 sqvadroner, af hvilka 21, jemte 3 sqvadroner dragoner, utgjorde högra flygeln under generallöjtnant Fredrik Ahrensdorfs befäl, samt 19, jemte 3 sqvadroner dragoner, den venstra, anförd af general Carl Ahrensdorf, vid hvilken flygel så väl konungen som hans broder prins Georg befunno sig. Midten, som bestod af 17 brigader fotfolk, anfördes af generallöjtnant Bauditz. Danska hären var sålunda vida starkare än den svenska så väl i rytteri som i synnerhet i fotfolk och allramest i artilleri, då danskarne hade 56 kanoner och svenskarne endast 8. Af både danska och svenska författare har danska styrkan uppgifvits till omkring 14,000, man, men synes i sjelfva verket icke hafva öfverstigit 11,000, hvilket i alla fall utgjorde 4,000 man mer än den svenska.
Sedan svenska hären marscherat något öfver en fjerdedels mil och spetsen deraf kommit till Stångby kyrka, lät konungen göra en kort halt, hvarunder ett krigsråd hölls, hvarvid beslöts att frångå första planen, som gått ut på att falla fienden i venstra sidan och kasta honom öfverända, innan han hunnit ordna sig, men hvilken anfallsplan redan funnits overkställbar, emedan dels allt för stora svårigheter mötte att med rytteriet, som utgjorde svenska härens hufvudstyrka, komma öfver de höga, å ömse sidor af djupa diken omgifna inhägnader, som lågo mellan svenska hären och danska lägret, dels ock det redan visat sig, att någon öfverrumpling icke var möjlig. Det oundvikliga bullret vid svenska härens rörelser hade nemligen redan varskott danskarne och tre larmskott, aflossade i danska lägret just som svenska förtroppen stannade vid Stångby, gåfvo tillkänna att man ej var oberedd på anfallet. I svenska krigsrådet öfverenskom man derföre att nu aftåga till Helgonabacken vid Lund för att der intaga en ställning, som beherskade slätten, och hafva staden Lund till betäckning å ena sidan. I händelse af olycklig utgång kunde man ock från denna punkt lättare finna en tillflykt i Malmö, som ännu innehade svensk besättning.
Den nya riktningen af svenska härens marsch undgick emellertid icke danskarnes uppmärksamhet, och man anade i danska högqvarteret genast afsigten dermed. Äfven danska hären sattes derföre i skyndsam rörelse åt samma håll, för att om möjligt hinna Helgonabacken före svenskarne. Dessa hade visserligen något försprång, men blefvo under marschen två gånger uppehållna af höga inhägnader, som måste rifvas, hvarigenom afståndet till det sökta målet blef lika för de båda härarne, och dit begynte nu en kapplöpning mellan bådas rytterier.
Solen hade just gått upp, då båda härarnes förtrupper något före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
