Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu den tillfredsställelsen att göra till fångar dem, som tagit honom. Emellertid, när svenska fotfolket sålunda trängdes tillbaka på samma gång som deras venstra flygel sprängdes och man å denna sida af slag fältet icke hade någon kännedom om utgången af striden på högra flygeln, ansågo både riksrådet Johan Gyllenstierna och franske ministern Feuquières, hvilka såsom åskådare befunno sig bakom venstra flygeln, slaget vara förloradt samt skyndade till Malmö, dit den sårade Wittenberg och åtskillige andra, som måst föras ur striden, redan spridt ryktet, att svenska hären lidit ett fullständigt nederlag.
Sådant var dock ej förhållandet, När danskarnes venstra flygel vek undan för svenskarnes högra och konungen såg, att han åt detta håll hade afgjord öfvervigt, sände han på Helmfelts inrådan två sqvadroner under Güntherbergs befäl att understödja midten, och med dessa förenade sig kort derefter två af Baranoffs sqvadroner, som blifvit åter samlade och öfver hvilka Carl Gustafs naturlige son grefve Carlson tagit befälet. Dessa fyra sqvadroner kastade undan de närmaste danska och angrepo derefter det fiendtliga fotfolket, hvarigenom det svenska fick tillfälle att åter ordna sig. Tillika anryckte nu den svenska midtens andra linie under Mortaigne, Wellingk och Cronhjort, då danska fotfolket måste vika, öfvergifva de tagna kanonerna och fanorna samt draga sig tillbaka uppför sluttningen till den segrande danska högra flygeln. Här stannade de uppe på höjden och började med sitt öfverlägsna artilleri lifligt beskjuta svenskarne, då Schultz och Mortaigne ansågo sig ej längre böra fortsätta förföljandet, utan skyndade i stället att understödja den skingrade svenska venstra flygeln.
De sqvadroner, som utgjort denna, samlade sig nu hos fotfolket, och så bildades en ny slagordning, med 5 brigader fotfolk i midten samt 9 sqvadroner rytteri på hvardera flygeln. Schultz förde befälet öfver midtens främsta linie så väl som öfver det hela, Mortaigne öfver midtens andra linie, generalmajor Schönleben och öfverste Günthersberg öfver högra flygelns båda linier, samt öfverstarne Hans Wachtmeister och Otto Wellingk öfver den venstras. Svenskarne stodo nu omkring 1,000 alnar norr om staden Lund, med sin front mot Nöbbelöf.
Under tiden hade äfven danskarne under generallöjtnant Fredrik Ahrensdorfs befäl hunnit ordna sin slagordning samt började med sina egna så väl som med de tagna svenska kanonerna häftigt beskjuta svenskarne, hvilka häraf ledo stor förlust; men till lycka för dem fortsattes denna kanonad ej särdeles länge, emedan Ahrensdorf, förlitande sig på de sinas öfverlägsna antal, önskade bringa striden till ett hastigare afgörande genom ett anfall med blanka vapen. Schultz mötte honom på halfva vägen, och så började åter en våldsam sammandrabbning, hvars utgång länge var oviss. Svenskarnes högra flygel blef tillbakaträngd, men fotfolket bibehöll sin plats och den svenska venstra flygeln dref fienden tillbaka. Hans Wachtmeister fick här tre hästar skjutna under sig, men fortsatte striden på den fjerde. Den sjuttiårige Per Hjerta fäktade i spetsen för sina vestgötaryttare lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
