Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1677
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptändes vakteldar och utstäldes förposter, såsom ej svenskarna rört sig ur stället. Fersen gick med en mindre afdelning tillbaka till Malmö, men den öfriga hären drog öster ut i riktning åt Christianstad samt lyckades, ehuru tätt åtföljd af den danska, att den 30 Maj förena sig med den vid Vä under Schulz’s befäl qvarlemnade styrkan, hvarefter Carl XI åter hade ungefär 7,000 man samlade. Då han nu ej var så underlägsen fienden som förut, ville han å nyo våga en slagtning, men äfven denna gång öfvertalade honom generalerne att afstå derifrån och i stället tåga norr ut, för att invänta de så länge dröjande förstärkningarna. Så kom han den 8 Juni till Herrevadskloster och stannade der tills vidare.
Konung Christian höll under tiden den 1 Juni sitt intåg i Christianstad och beslöt härefter företaga belägringen af Malmö, den vigtigaste plats svenskarne ännu innehade i Skåne. Fersen hade emellertid, vid underrättelsen om fiendens annalkande, ordnat allt till ett ihärdigt motstånd. Förråd infördes för en längre tids belägring, borgerskapet tillhölls att vaka öfver eldsläckningen, och officerarne måste svärja att icke nämna ordet dagtingan. Besättningen räknade likväl numera endast 1,500 män friska, och Fersen beslöt derföre att ej för mycket anstränga densamma, för att hindra fiendens annalkande, utan i stället spara besättningens krafter till vallarnes försvar.
Den 10 juni började belägringen, hvilken af konung Christian pådrefs med all kraft; men Fersen var icke mindre ihärdig i försvaret. Vid underrättelsen, att svenska flottan närmade sig sundet samt att svenska landthären fått betydande förstärkningar och troligen snart skulle anrycka för att upphäfva belägringen, beslöt konung Christian att natten mellan den 25 och 26 Juni försöka en allmän stormning. En mängd stormbryggor, stegar och faskiner anskaffades samt framfördes till fästningsgrafvarna, och stormningen skulle verkställas på nio särskilda punkter. Dessa förberedelser höllos så hemliga som möjligt, men Fersen hade likväl märkt en mer än vanlig rörelse bland de belägrande och anade hvad som förehades. När derföre vid midnatten 12 kanonskott gåfvo signalen till stormningens början, var allt i ordning att mottaga fienden. I början lyckades visserligen danskarne på flera ställen bestiga vallarne och intränga inom bröstvärnet, men de drefvos snart åter derifrån och störtades ned i grafven. Blott på ett ställe, vid vestra porten, lyckades den tappre danske generalmajoren Bibau att med en del af sitt folk intränga i en bastion och det hålla sig qvar; men då de öfrige trängde på med allt för stor ifver, brusto stormbryggorna, i följd hvaraf Bibau blef afskuren och nedhuggen, jemte alla, som med honom inträngt i fästningen. Stormningen måste nu upphöra, sedan den pågått i tre timmar, hvarunder danskarne förlorat nära 3,000 man och deribland flere af det högre befälet. På morgonen lät Fersen hela garnisonen samla sig för att tacka Gud för stadens räddning. Kort derefter syntes en flotta af 60 mindre fartyg närma sig från Köpenhamn, för att afhemta det väntade bytet, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
