Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1677
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnya densamma, och nu blef danska hären synlig, framryckande öfver den höga jordvallen. Konung Christian hade ej velat stanna på dess andra sida, fruktande att, i sådant fall, svenskarne ej skulle våga anfalla eller ock fortsätta sin kringgående rörelse och falla danskarne i sidan. Desse framryckte långsamt, men, så snart de kommo inom kanonhåll, lät Carl XI sitt artilleri börja mot dem en häftig eld. Konung Christian lät då äfven framföra sitt artilleri, och så uppstod från båda sidorna en kanonad, som varade till omkring kl. 11 f. m. Båda härarna skildes nu endast af en dalgång, och båda väntade att anfallas af motståndaren.
Konung Carl var den förste, som ledsnade vid denna strid på afstånd, och gaf befallning, att hela svenska hären skulle framrycka öfver dalgången samt uppför dess motsatta sluttning rusa mot fienden med blanka vapen. Oaktadt alla svårigheter af åtskilliga naturhinder verkstäldes denna rörelse med god ordning; men konungen sjelf, med de yttersta sqvadronerna på högra flygeln, hade största möda att öfverkomma ett träsk framför danskarnes venstra flygel, så stiga uppför sluttningen och slutligen klättra öfver en stenmur, på hvilken han dock fann en öppning, genom hvilken hans drabanter skyndade en i sänder. Så snart de kommit igenom, störtade han, utan att afvakta de öfriga sqvadronerna, ensam med sina drabanter mot fienden, som på alla sidor omringade honom, och han hade otvifvelaktigt blifvit dödad eller tagen till fånga, om icke de båda närmaste sqvadronerna af lifregementet, till hvilka snart slöto sig ett par sqvadroner i andra linien, kommit honom till hjelp och kastat fienden tillbaka. Äfven den öfriga delen af högra flygeln gick modigt danskarne inpå lifvet och dref dem undan, och då nu svenska högra flygelns båda linier anföllo den redan i oordning bragta danska venstra, blef den kastad öfverända, skingrad och drifven utåt heden. Nästan hela det till denna flygel hörande danska fotfolket blef nedhugget och äfven de danska kanonerna föllo i svenskarnes händer. Svenska rytteriet, med konungen, Ascheberg och Bielke i spetsen, jagade det danska ända till Asmundstorp nära Landskrona. Här måste man dock stanna i anseende till manskapets och hästarnes utmattning. Det rådde nemligen denna dag en qväfvande hetta, hvaraf många blifvit sanslösa. Äfven konungen hade ett par gånger för några ögonblick förlorat medvetandet samt var nu nästan oigenkänlig af svett och dam.
Emellertid syntes svenskarnes venstra flygel icke till, och Nils Bielke skickades att efterhöra hvarföre den icke följt med den högra. Här, likasom i slaget vid Lund, hade striden utfallit mycket olika för båda flyglarna. Den venstra, svagare än den fiendtliga högra, som utgjordes af fiendens bästa trupper, de kejserliga och münsterska regementena samt danskarnes förnämsta rytteri, och som dessutom lifvades af danska konungens dervaro, hade genast vid första sammandrabbningen förlorat sina ledare, fältmarskalken Helmfelt, som stupade, och generalmajor Schönleben, som fick sin häst skjuten och blef fången. Den råkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
