Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1677
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härvid i oordning, och häraf begagnade sig fienden att göra ett kraftigt anfall, då de yttersta sqvadronerna i svenskarnes båda linier kastades öfverända och äfven det denna flygel hörande fotfolket måste draga sig tillbaka. Konung Christian och hans broder, prins Georg, förföljde ifrigt de slagne som förlorade sina kanoner, hvilka förnaglades, samt drogo sig tillbaka ända till Tirups kyrka, der svenska trossen stod skyddad af en vagnborg och bevakad af en talrik skara uppbådade småländska bönder. När dessa vid fiendens anryckande började röra trummorna så väl inom vagnborgen som bakom den höga kyrkogårdsmuren, trodde danskarne att här stodo några svenska trupper i reserv, hvarföre de stannade och upphörde med förföljandet.
Generalmajor Sperling, med det till svenskarnes venstra flygel hörande fotfolket, hade ock ej allenast kastat fienden tillbaka, utan äfven börjat gå anfallsvis till väga, hvarföre konung Christian återkallade de sqvadroner, som förföljt det slagna svenska rytteriet, samt kastade sig nu med hela danska högra flygeln öfver Sperlings brigader. Dessa voro alltför svaga mot en sådan öfvermakt, men försvarade sig dock modigt till dess Schultz och Gyllenstierna kommo med sina sju brigader jemte några sqvadroner från midten till vestra flygelns undsättning. Då måste konung Christian vända sig mot dessa och derigenom fick den svenska venstra flygelns skingrade rytteri rådrum att åter samla sig och å nyo anfalla fienden, hvarvid Axel Wachtmeister i synnerhet utmärkte sig, då han med en sqvadron anföll efter hvarandra tre fiendtliga och dref dem på flykten, till dess han slutligen ej hade mer än sex man i stridfärdigt skick qvar af de sina.
Konung Christian skulle nu, kl. 4 e. m., åter börja striden mot den svenska midten och venstra flygeln, då i detsamma Bielke blef synlig, med de trupper konung Carl sändt från sin högra flygel att undsätta den venstra. Snart visade sig äfven återstoden af den segrande svenska högra flygeln, och då beslöt sig Christian för ett skyndsamt återtåg till Landskrona. Carl XI ville göra ännu ett allmänt anfall, men trupperna, som under den starka värmen varit i rörelse ända sedan gryningen, voro för mycket utmattade för att inlåta sig i en ny strid, hvarföre han åtnöjde sig att låta dem följa långsamt efter till Landskrona och vid 6-tiden på aftonen sluta dagens mödor.
Slaget vid Landskrona hade emellertid sålunda för svenskarne slutat med en ny seger, som kostat fienden 2,000 man fotfolk och 500 ryttare, samt hela deras artilleri, 37 kanoner. Svenskarnes förlust hade emellertid icke heller varit ringa och synes hafva i döda och sårade uppgått till nära 2,000 man, hvaribland flera af det högre befälet. Största förlusten var dock, att Helmfelt, som ordnat striderna vid Halmstad, Lund och Landskrona samt med sin mångåriga och mångsidiga erfarenhet varit för den unge konungen ett pålitligt stöd, här fann sin bane.
Segern hade gifvit ny glans åt svenska vapnet. Genom den så väl som genom de föregående segrarna vid
Halmstad och Lund var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
