Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska kriget 1678 och 1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammankallade riksdagen, samt återkom till Ljungby den 7 Mars. Under hans frånvaro hade Ascheberg, som efter Helmfelts död blifvit befordrad till fältmarskalk och förde öfverbefälet, medan konungen bevistade riksdagen, börjat instänga Christianstad, hvarmed fortsattes vid konungens återkomst, och för öfrigt fördes kriget i Skåne med smärre partier och snapphanar, hvarvid landet så härjades, att det var nästan öde. Folket bodde i kyrkorna och på kyrkogårdarna, åkrarne lågo osådda, och den 28 Maj påbjöd konung Christian, att alla innebyggarne skulle flytta öfver till Seland, der de skulle blifva väl mottagne; men de, som ej lydde, skulle hemsökas med plundring och brand.
När sommaren kom, fick kriget större omfattning. De första dagarna af Juni utgingo från Köpenhamn två flottor, den ena, bestående af 40 större och mindre krigsfartyg, förande 2,100 kanoner och 12,000 mans besättning, under Nils Juels befäl, den andra, 16 mindre fartyg, med 450 kanoner och 2,000 mans besättning, bestämd för Nordsjön och Kattegat. Dessutom hade en mängd kaparebref blifvit utfärdade, så att både Nordsjön och Östersjön vimlade af danska kapare, hvilka i grund förstörde svenska handeln. Med danska hufvudflottan kom Juel den 4 Juni till Ystad, som utplundrades, då många af invånarne flyttade till Danmark. Sedermera gick Juel uppåt Östersjön för att hota Stockholm och plundra i dess skärgård; men under tiden hade äfven svenska flottan utgått under Hans Wachtmeisters befäl och intagit en oangriplig ställning i Kalmar sund. Befarande, att den skulle öfverfalla den danska, medan dess besättningar voro i land för att plundra, afstod Juel från det tillämnade tåget till Stockholms skärgård och återvände till södra delen af Östersjön, der han kryssade mellan Bornholm och Rügen, medan svenska flottan låg qvar i Kalmar sund, der den äfven öfvervintrade.
I slutet af Maj och i början af Juni började nya danska trupper öfverföras från Seland still Landskrona. Fredrik Ahrensdorf, nu befordrad till general af kavalleriet, förde öfverbefälet, till dess konung Christian sjelf något senare infann sig. Helsingborgs stad intogs af en dansk styrka den 9 Juni och blef för fjerde gången under detta krig plundrad. Den 23 Juni drog konung Christian med 7,000 man från lägret vid Landskrona till Helsingborgs slott, hvars kommendant, öfverste Hård, genom ett falskt bref, försedt med Carl XI:s underskrift och sigill samt innehållande en uppmaning till Hård att ej låta det komma till det yttersta, utan hellre på goda vilkor dagtinga, emedan ingen undsättning var att förvänta, förmåddes att uppgifva slottet den 27 Juni, mot vilkor af fritt aftåg till Christianstad, hvarefter Christian V återvände till Landskrona.
Under tiden hade äfven svenska hären vid Christianstad erhållit åtskilliga förstärkningar, så att den uppgick till omkring 9,000 man, hvarefter stadens belägring, som nu leddes af Erik Dahlberg, fortsattes vida lifligare än förut. Sedan Carl XI fått underrättelse om danska härens uppbrott mot Helsingborg, skyddade han äfven ditåt, men mötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
