Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget i Tyskland, 1676-1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trupper, utan måste återvända med oförrättadt ärende. Den 8 Juni föll äfven Gatsdorfer-skansen i fiendens våld; men, ehuru allt hopp om undsättning nu var förbi, försvarade sig dock Horn ännu i två månader och gjorde genom täta utfall fienden så mycken skada han kunde. Slutligen måste han likväl, när nöden blef ohjelplig, gifva sig den 3 Augusti, då den del af besättningen, som utgjordes af svenskar, 800 man, fick fritt aftåg, jemte alla embetmsännen. Horn sjelf begaf sig till Hamburg och derifrån till Sverige. De förbundne delade landet sig emellan så, att danskarne togo vestra delen, lüneburgarne den östra och biskopen af Münster den södra; men belägringshären upplöste sig, då danskarne under Bauditz begåfvo sig till Skåne, af lüneburgarne gingo några tusen man till Pomern för att understödja kurfursten af Brandenburg och de återstående till Mosel för att strida mot fransmännen.
I Pomern fördes vid årets början befälet af Otto Wilhelm von Königsmarck, som kort förut blifvit utnämnd till generalguvernör och fältmarskalk. De fästningar, svenskarne ännu egde qvar, voro Stralsund, Greifswald, Demmin, Anklam och Stettin, utom några mindre orter. Besättningarna der voro temligen starka, men det var dock gifvet, att den ena efter den andra måste falla, så vida ej förstärkningar komme från Sverige, ty den styrka, Königsmarck kunde föra i fält, var alldeles otillräcklig till deras undsättande.
Våren förflöt under ströftåg å ömse sidor. Königsmarck hade i början några framgångar, men sedan kurfursten af Brandenburg i medlet af Juni hunnit samla sina de svenska vida öfverlägsna stridskrafter, måste Königsmarck åter draga sig tillbaka. I början af Juli vände sig kurfursten mot Anklam, som, ehuru det modigt försvarades af generalmajor Sanitz och oaktadt Königsmarck gjorde allt för att oroa de belägrande, måste gifva sig den 18 Augusti, under vilkor att den svenska delen af dess besättning skulle få öfverföras till Sverige.
Härefter delade kurfursten sin här, hvars ena hälft, bestående af 10,000 man danskar, österrikare och brandenburgare, hvartill efter Stades eröfring ytterligare kommo ett par tusen lüneburgare, tågade under den ur dansk tjenst afgångne hertigens af Ploen befäl till Demmin för att belägra denna ort, medan kurfursten med återstoden af sin här lade sig utanför Stettin. Demmin intogs den 30 September, men Stettin försvarades af generalmajor Wulf så ihärdigt, att kurfursten måste den 6 November upphäfva belägringen, hvarefter trupperne å ömse sidor gingo i vinterqvarter.
Vid början af året 1677 innehade sålunda svenskarne endast Stralsund, Greifswald, Stettin och ön Rügen. Under förra hälften af året föreföllo, såsom under det föregående, endast några ströftåg, men i början af Juli uppbröt kurfursten, med 16,000 man brandenburgare och 4,000 lüneburgare, mot Stettin, hvilket han föresatt sig att detta år bringa i sitt våld. Stora förberedelser för dess belägring hade ock gjorts under hela vintern, och med den betydande styrka, hvaröfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
