Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget i Tyskland, 1676-1679 - Fredsunderhandlingarna 1677-1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 4 December afseglade de på 24 fartyg från Peenemünde; men under natten uppstod en svår storm, som kastade alla fartygen mot Bornholms stränder, der de flesta ledo skeppsbrott och en stor del af soldaterna drunknade. De öfrige qvarhöllos, på konung Christians befallning, till krigets slut såsom fångar, oaktadt de hade danskt fripass till Sverige, men hvilket förklarades ej vara gällande, då strandningen skett på danskt område.
Så bedröflig utgång fick det svenska kriget i Tyskland. Carl XI hade likväl redan under hösten 1677 varit betänkt på ett infall från Lifland i Preussen, hvarigenom kurfursten skulle nödgas dela sin styrka. Fältmarskalken Bengt Horn hade blifvit utsedd att leda detta företag, men hade för enskilda angelägenheter så länge fördröjt sin afresa, att han först i slutet af Januari 1678 ankom till Riga, der han kort derefter afled. Sedermera fick fältmarskalken Henrik Horn befälet, men ankom ej till Riga förr än i början af September, och först i medlet af Oktober kunde han uppbryta derifrån med omkring 7,500 man, hvilka i allmänhet voro illa utrustade med både vapen och kläder. Tåget gick helt långsamt och först i medlet af November öfverskreds preussiska gränsen, hvarefter den svenska hären ryckte mot Tilsit, som efter någon beskjutning gaf sig den 6 December. Sedan man der något fått hvila ut, fortsattes tåget i riktning mot Königsberg, men kom ej längre än till Welau, der Horn, hvars styrka nu sammansmält till 4,000 man, efter hållet krigsråd beslöt anträda återtåget den 9 Januari 1679. Underrättelse hade nemligen kommit, att kurfursten i ilmarscher närmade sig med 7,000 man, medan brandenburgske generalen Görtzke med 4,000 man anryckte från annat håll. Den 19 Januari stod svenska hären åter i Tilsit, och då fienden under tiden kommit allt närmare, gick Horn under natten till den 21 öfver Memel-floden, qvarlemnande i staden alla sina förråd. Följande dagen upphans han likväl af Görtzke, som anföll hans eftertrupp, men blef tillbakaslagen, och, efter flera anfall från fienden, hvarunder den svenska styrkan mer och mer förminskades, kom Horn slutligen den 4 Februari med omkring 2,500 man tillbaka till Riga. Äfven detta försök till Pomerns undsättning, hvilket företogs för sent och utfördes alltför långsamt, hade sålunda misslyckats, och när året 1679 ingick, återstod för Sverige ingen enda af dess tyska besittningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
