Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarna 1677-1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Oranien understöddes af den genom eröfringar från Sverige alltför mäktig blifne kurfursten af Brandenburg, likasom också ingenting vore för republikens handelsintressen menligare, än om Danmark ensamt beherskade inloppet till Weser, Elbe och Östersjön. Äfven skulle de visa Holland faran att genom sin hjelp öka kejsarens och Spaniens styrka. Slutligen skulle republiken erbjudas ökade förmåner i handeln med Sverige samt upphäfvandet af de svenska handelskompanierna, öfver hvilka både republiken och svenska ständerna klagat. Sändebuden skulle sålunda först och främst söka stöd hos Frankrike, men om detta visade sig liknöjdt för Sveriges intressen och blott tänkte på sina egna, hålla vägen öppen för ett förbund med Holland och en omkastning i Sveriges yttre politik. Ville kejsaren och Spanien icke antaga en billig fred, skulle man söka förmå Frankrike till en separatfred med Holland samt tillvägabringa mellan dessa båda makter och Sverige ett förbund till återställande af freden i Europa. Ville åter Frankrike icke medgifva antagliga fredsvilkor och kraftigt lägga sig ut för Sverige, skulle sändebuden söka »komma i kredit hos det andra partiet» och öfverlägga med de mot Frankrike förbundna makterna om utvägarne till en snar och billig fred.
Medan de svenska sändebuden sålunda yrkade, att Sverige skulle oförminskadt behålla hvad det vunnit genom westfaliska, Brömsebro- och Köpenhamns-frederna, fordrade Danmark, att Sverige skulle till det afträda alla genom de båda sistnämnda frederna gjorda landvinningar samt dessutom Wismar och Rügen, äfvensom att Bremen och Verden skulle delas mellan Danmark och dem af dess bundförvandter, som deltagit i dessa landskaps eröfring från Sverige, samt rätt för Danmark att till sin säkerhet för framtiden besätta Sveriges vid Danmarks gränser liggande fästen; Brandenburg att erhålla svenska Pomern; Holland ett fördelaktigt handelsfördrag, hvartill förslag aflemnades i April 1677.
Kongressens förhandlingar fortgingo emellertid med yttersta långsamhet, emedan i sjelfva verket ingen på allvar ville fred, utom fredsvännerne i Holland, som dock nu voro undanskjutne af krigspartiet under Wilhelm af Oranien, och Sverige, hvars fredsvilkor dess segrande fiender bestämdt förkastade. Också hann man å kongressen under hela året 1677 ej längre än till utvexlingen af fredsförslagen och afgifvandet af svaren derå, i hvilka hvar och en vidhöll den fordran, som i fredsförslaget varit framstäld; men medan de offentliga underhandlingarna å kongressen sålunda tycktes alldeles stå stilla, fördes så mycket lifligare hemliga underhandlingar om en separatfred dels mellan Frankrike och Holland, dels mellan Holland och Sverige.
Svenska sändebudet i Haag Silfvercrona hade redan under hösten 1676 inledt dessa underhandlingar med nederländska styrelsen, medan de svenska sändebuden i Nimwegen trädt i nära förbindelser med Beverningk, Hollands förnämsta sändebud å kongressen. Man trodde sig kunna förmå Ludvig XIV att afstå några af sina eröfringar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
