Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarna 1677-1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Östersjöländerna; men till lycka för det af så många andra fiender hotade Sverige var hans uppmärksamhet företrädesvis fästad på det krig, som utbrutit mellan Turkiet och Polen samt hotade detta med undergång, hvarefter Ryssland otvifvelaktigt skulle hemsökas af turkarnes vapen, och så länge sådant var att befara, vågade czaren icke inlåta sig i ett krig med Sverige.
I Polen hade Johan Sobiesky i Maj 1674 blifvit, till icke obetydlig del genom Frankrikes inflytande, vald till konung, och Ludvig XIV försummade icke att söka vinna honom för sina planer. Genom sitt sändebud, biskopen af Marseille, föreslog han honom ett förbund, genom hvilket den polske konungen skulle förbinda sig att, mot franska subsidier, anfalla hertigdömet Preussen, för att sysselsätta kurfursten af Brandenburg, samt understödja de ungerske insurgenterna mot kejsaren, för att dela dennes styrka. Under loppet af året 1675 blef ock ett sådant förbund ingånget, ehuru Sobiesky förbehöll sig att bestämma tiden för Polens deltagande i kriget. Under sommaren detta år fick äfven svenska sändebudet i Polen Anders Lilliehöök befallning från sin regering att föreslå ett förbund mellan Sverige och Polen mot Brandenburg, hvilket förbund skulle innehålla båda makternas garanti för hvarandras besittningar samt närmare bestämmelser i afseende å den hjelp man skulle lemna hvarandra, i händelse af anfall å dessa. Äfven detta anbud mottogs villigt af Sobiesky, men så länge han var invecklad i det ganska bekymmersamma kriget mot turkarne, kunde han ej tänka på att kasta sig i något annat. Först sedan detta, genom fransk bemedling, var slutadt medelst freden i Zurawno den 16 Oktober 1676, fingo under våren 1677 underhandlingarna mellan Sverige och Polen en raskare fart, och genom Lilliehööks trägna bemödanden afslöts den 4 Augusti 1677 i Danzig ett fördrag, som undertecknades af Johan Sobiesky personligen och af Anders Lilliehöök å Carl XI:s vägnar.
Genom detta fördrag förband sig konungen af Sverige att åt Polen återförvärfva hertigdömet Preussen, hvars alla städer, så snart de blifvit intagna, skulle af de svenska trupperna öfverlemnas till konungen af Polen, med undantag af Memel, som af svenskarna skulle få behållas såsom säkerhetsplats till dess Sverige slutat sitt krig med Brandenburg. Å sin sida förband sig konungen af Polen att med 6, till 7,000 man polska trupper, hvilkas värfnings- och underhållskostnad skulle af honom förskjutas, förstärka den svenska hären, hvars styrka skulle utgöra 8, till 10,000 man. De polska trupperna skulle stå under svenska generalens öfverbefäl samt efter Preussens eröfring få af Sverige begagnas i Tyskland eller Lifland ända till slutet af det pågående kriget. Polske konungen lofvade dessutom underlätta den svenska härens marsch genom Polen och Kurland samt göra allt för upprätthållandet af freden i Oliva. För öfrigt öfverenskom man att begära franske konungens garanti af fördraget samt hålla dess innehåll hemligt så länge som möjligt. Fördraget ratificerades af Carl XI den 18 Oktober 1677, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
