Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarna 1677-1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rdr. Slutligen förband sig äfven Ludvig XIV att senast inom tre månader förskaffa Carl XI:s bifall till fördraget, hvars verkställande han garanterade. Fördraget ratificerades af Ludvig XIV och af kurfursten dem 22 Juli, men svårare var det att erhålla Carl XI:s ratifikation derå. Han yttrade sin lifliga förtrytelse öfver att Frankrikes konung ville tillegna sig »en oanständig makt» öfver honom samt gjorde flera försök att mot en lösesumma återfå de afträdda svenska besittningarna, men nödgades likväl slutligen, då inga föreställningar hvarken hos Ludvig XIV eller hos kurfursten någonting uträttade, meddela sin ratifikation i September 1679.
Efter Juni månads utgång detta år återstodo sålunda af Sveriges många fiender under kriget endast Danmark, Spanien och Holland, af hvilka de båda sistnämnda makterna voro genom sina freder med Frankrike förpligtade till neutralitet.
Med Spanien återstäldes vänskapen utan något egentligt fredsfördrag endast genom ömsesidigt ratificerande af en förklaring, till hvilken engelska regeringens sändebud såsom medlare ingaf förslag den 6 Augusti och som, efter erhållen ratificering, offentliggjordes i Madrid, Brüssel, Stockholm och Riga.
Med Holland åter blefvo underhandlingarna ganska långvariga och ledde först den 12 Oktober till en fred under engelsk bemedling. De hithörande fördragen voro dels en freds- och dels en handelstraktat. Genom den förra återstäldes det vänskapliga förhållandet mellan båda staterna och Sverige förband sig att såsom skadeersättning för de i Stralsund af Königsmarck uppbragta handelsfartyg betala 102,323 rdr. Den senare var den hårdaste Sverige med den nederländska republiken ingått och väl egnad att till svenska handelns förfång befästa holländarnes handelsvälde i Östersjön. Genom en särskild akt medgafs upphäfvande af de svenska kompanierna, särdeles tjäru- och tobakskompanierna, derom Sveriges konung skulle utfärda påbud tillsammans med fördragets ratificerande. Ratificeringen af fredsfördraget skulle utvexlas i Stockholm inom sex veckor, af handelsfördraget inom tre månader, och det senare skulle vara gällande under 24 år. Det dröjde likväl länge innan dessa fördrag blefvo af svenska regeringen ratificerade. Johan Gyllenstierna, som fortfarande var den egentlige ledaren af Sveriges yttre politik, var högeligen missnöjd med deras ingående, och så länge han lefde följde ingen ratificering derå.
Danmark hade under fredsunderhandlingarna, såsom under kriget, slutit sig nära till Brandenburg, samt deltagit i dess protester och dess vädjande till Ludvig XIV:s ädelmod, men med ännu mindre framgång. Sedan freden med Brandenburg var afslutad, visade sig Ludvig ännu mindre än förut böjd för eftergifter åt Danmark, och dess sändebud i Paris fick nu det besked, att om icke konung Christian beqvämade sig till fred på grund af fördraget i Köpenhamn 1660, så skulle han »få betala hela laget».
De båda nordiska makterna hade emellertid sökt genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
