Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarna 1677-1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att giftermålskontraktet skulle »med det forderligaste på vanliga manér uppsättas och underskrifvas i Lund af deras maj:ters ambassadörer», i följd af hvilken öfverenskommelse också Johan Gyllenstierna och Jens Juel någon tid efter fredens afslutande sammanträdde i Lund, der de den 21 December 1679 uppgjorde afhandlingen om prinsessans hemgift och lifgeding. Enligt denna afhandling skulle Ulrika Eleonora erhålla i morgongåfva 32,000 rdr specie, hvaraf hon hade att under sin lifstid förfoga öfver årliga räntan eller 2,000 rdr. Lifgedinget skulle utgöra minst 34,000 rdr i ränta af Westerås slott och län, Kungsörs gård med Ulfsunds län i Westmanland, Linköpings slott,
stad och län samt Castelholmshus med hela Åland.
I förbundsfördraget lofvade båda makterna att befordra hvarandras bästa och afsäga sig alla förbund, som på något sätt kunde skada den andra makten. Blefve den enas land anfallet eller dess rättigheter eller handel antastade, så skulle den andra ovilkorligen inom två månader skynda till hjelp med 2,000 man till häst, 4,000 man till fot samt en flotta af 10 skepp, med bestyckning från 90 till 24 kanoner, jemte nödiga proviantfartyg, 2 brännare och en besättning af minst 2,250 man. I händelse af behof skulle denna hjelpsändning inom tre månader fördubblas, och blefve äfven denna fördubblade otillräcklig, skulle man träffa ny öfverenskommelse om gemensamt uppträdande med samlad makt. Ingen fred eller vapenhvila skulle ingås eller förbund med någon främmande makt slutas utan båda makternas samtycke. Slutligen bestämdes, att förbundet skulle räcka i tio år, men att underhandlingar om dess förnyande skulle inledas ett år före den aftalade tidens utgång.
Genom de särskilda artiklarna bestämdes, att alla danska undersåtar skulle i Nyen, Narva, Riga och Reval njuta samma tullfrihet, som voro svenska »helmonterade» skepp medgifvern, hvaremot konungen af Danmark lofvade »vara betänkt efter all möjlighet på sådana medel, hvarigenom den ryska handeln kunde vändas från Archangel till Östersjön». Vidare medgaf Sverige, att alla varor, som fördes direkte från Ostindien af det danska ostindiska kompaniet eller från dess kontor i Köpenhamn, vare sig till Stockholm eller till någon Sverige tillhörig tysk eller lifländsk hamn, skulle erlägga samma tull, som erlades af helfria svenska skepp, samt i Stockholm särskildt en tredjedel mindre. I stället skulle Danmark befordra Sveriges ostindisk handel och vara behjälpligt att åt sin bundsförvandt förskaffa en sådan plats, som Danmark egde i Tranquebar.
I de hemliga artiklarna, hvilkas tillvaro de kontraherande förnekade för alla andra makter, och hvilka också först helt nyligen blifvit för första gången bekantgjorda [1], uttalades de allmänna grundsatser, som under närmaste tiden skulle blifva de ledande vid de nordiska rikenas yttre politik och hvilka de borde gemensamt tillämpa. Båda konungarne skulle med hvarandra öfverlägga och vidtaga enahanda åtgärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
