Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarna 1677-1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid alla tillfällen, då lugnet inom Europa blefve rubbadt. Ville någon hindra dem häri, skulle de gemensamt »göra den tillbörliga anstalt, hvarigenom deras ovänner med samnadt råd och makt kunde bringas till skäligheten». Funne båda konungarne för godt »genom vapen befordra säkerheten och det allmänna bästa, fastän ingen dem angrepe», så skulle de i samråd med hvarandra utföra ett sådant krig, och de vunna fördelarne i lika mått komma båda makterna till godo. Om hvartdera riket för sig, vid bevakandet af sina särskilda intressen, råkade i förvecklingar med någon granne, skulle ingendera af de förbundna makterna ställa sig hindrande i vägen för den andres planer. I afseende å Tyskland skulle båda makterna alltid följa en gemensam politik, och den ene konungen ej företaga något utan den andras vetskap och samtycke, utom i det enda fall, att det anginge den andres »domestiques affaires», då den andre hade sig deri i ingen måtto att bemänga – hvilket stadgande hade särskildt afseende på Danmarks förhållanden till hertigen af Holstein och hade varit en mycket omtvistad punkt, emedan de danska sändebuden fordrat ett uttryckligt tillkännagifvande att öfverenskommelsen rörde förhållandet till hertigen, hvilket Gyllenstierna åter, med afseende å dennes nära slägtskap med Carl XI:s moder, ej ville medgifva samt hade äfven slutligen lyckats få punkten affattad i de ofvan anförda, mera allmänna uttrycken. Skulle någon stat djerfvas tillvälla sig något välde öfver de båda rikenas högheter och rättigheter, »sökandes att disponera öfver tullar, skeppsfriheter och den fördel, som den ene konungen hafver i sinnet att förunna antingen sina egna eller dess naboers och andra konungars undersåtar, jemväl eftertraktandes reglera commercien efter deras eget godtycke, då förbinda sig båda konungarne att vilja stå hvarandra bi och handhafva sig inbördes vid den rättighet, som krönta hufvuden efter all folks rätt tillkommer» – en punkt tydligen riktad så väl mot Frankrike som i synnerhet mot Holland. Hos denna stat skulle båda konungarne genast fordra afskaffandet af den särskilda afgift, kallad Veilgelt, hvarmed holländarne belagt de varor, som infördes från båda rikena, eller i vidrigt fall »generalstaternes skepp med någon slik tull så länge besvära, till dess den ovanliga pålagan blefve afskaffad». Äfven skulle öfverenskommas om en lag, genom hvilken båda konungarne skulle förbjuda det romerska rikets städer eller hvar och en annan att, vid äfventyr af konfiskering, införa i deras riken andra varor än dem, som »hos dem sjelfva växa, falla eller förarbetas».
Fred och förbund voro sålunda ingångna mellan de nordiska rikena, men ännu återstod åtskilligt att uppgöra och för detta ändamål reste Gyllenstierna i Februari 1680 till Köpenhamn, der han dröjde öfver två månader under trägna rådplägningar, synnerligast med danske storkanslern grefve Ahlefeld. Han hade att bringa till slut alla förberedande uppgörelser för Carl XI:s förmälning med prinsessan Ulrika Eleonora och träffa närmare aftal om hennes öfverfart till sitt nya fädernesland; trygga och främja vänskapen med Danmark samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
