Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Halmstad 1678
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Vestergötland, lät Carl XI i Augusti 1676 utlysa en allmän riksdag i Göteborg för att erhålla nya medel till rikets försvar. Landshöfdingen Gustaf Duwall, som varit landtmarskalk vid 1675 års riksdag, blef äfven nu af konungen utsedd att föra landtmarskalksstafven. I medlet af November skulle riksdagen begynna, men ingen af riksråden infann sig mer än drotsen. Rikskanslern, som med mycken oro motsett den stundande riksdagen, hade fått konungens befallning att der infinna sig, men hade anmält förhinder. I medlet af December hade de tre ofrälse stånden hunnit samlas, men af adeln voro ännu högst få tillstädes. Då kom, kort efter underrättelsen om segern vid Lund, konungens bref om riksdagens upplösande, emedan han ej ville aflägsna sig från kriget. Den enda proposition, som på denna riksdag framstäldes, blef sålunda den om dess åtskiljande. Ständerna hade ingenting att invända häremot, men anhöllo att, om konungen längre fram ville sammankalla dem för beviljandet af gärder och manskap, det icke måtte ske på landskapsmöten, hvarigenom olika delar af landet kunde få vidkännas olika bördor, utan på allmän riksdag.
Det ovanliga beslutet att upplösa riksdagen, innan den trädt i verksamhet, ansågs såsom ett bevis, att konungen kände sig ega större makt genom den vunna segern. Han bar nu ock, alltmera ensam, hela bördan både af rikets förvaltning och af krigets omsorger. Riksrådet förblef i det närmaste overksamt. Rikskanslern tog efter riksdagen 1675 nästan aldrig någon del i rådsöfverläggningarna, men hans motparti hade icke mera inflytande. En af hans mest ansedda motståndare Clas Rålamb afsattes från öfverståthållare-embetet och förflyttades till Jönköping såsom president i dervarande hofrätt. Andra af De la Gardies fiender blefvo likaledes aflägsnade, utan att derföre hans vänner stego i konungens ynnest. I sjelfva verket var den föregående förvaltningen upplöst och alla vigtigare ärenden bestriddes af särskildt tillförordnade tjenstemän. De missnöjde rådsherrarne kallade denna nya förvaltning skrifvareväldet; men under detta, då makten i sjelfva verket låg hos konungen, med de s. k. skrifvarna till verktyg, kom vida mera fart och drift i förvaltningen än förut, och kriget begynte gå bättre i samma mån den förra förslappningen upphörde.
Så förgick året 1677. Svenska flottan hade lidit ett nytt nederlag, men konungen åter vid Landskrona vunnit en seger öfver danskarne, och vid årets slut voro utsigterna för Sverige att behålla de från Danmark eröfrade landskapen bättre än förut. Nya hjelpmedel måste likväl anskaffas, om kriget skulle kunna slutas utan uppoffring af svenskt område, och så utlystes en ny riksdag att sammanträda i Halmstad den 20 Januari 1678. Konungen red under en natt från sitt högqvarter i Ljungby till Halmstad, der han fann endast 50 adelsmän, 26 prester, 67 städernas fullmäktige och ett något större antal bönder samlade, då han den 3 Februari i Halmstads slottskapell helsade ständerna.
Landtmarskalk var förre kammarrådet, landshöfdingen i Elfsborgs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
