Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Halmstad 1678
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom denna riksdagens hufvudfråga voro emellertid äfven flera andra af icke ringa vigt föremål för dess öfverläggningar.
Åtskillige af rikets råd hade infunnit sig vid riksdagen, såsom Clas Rålamb, Johan Gabriel Stenbock, Gustaf Adolf De la Gardie, m. fl. Äfven rikskanslern hade fått konungens befallning att inställa sig, men sjuknade under vägen. De närvarande riksråden hoppades emellertid kunna vid riksdagen utverka någon förändring i rådets ställning, men funno snart att de åtminstone icke kunde påräkna någon förändring i den riktning de önskade. Redan den 6 Februari, dagen efter det riksdagens öfverläggningar begynte, erinrade Maurits Posse, landshöfding i Vestmanland och Johan Gyllenstiernas svåger, om den ständernas kommission, som tillsattes vid riksdagen i Upsala 1675, samt önskade veta hvad den uträttat. »Det var väl påmint», yttrade landtmarskalken, och alla hördes häri instämma, hvarefter så väl adeln som de öfriga stånden gjorde hos konungen en framställning att få kännedom om fortgången af kommissionens arbeten. Konungen biföll denna framställning och uppdrog åt hvarje stånd att utse två deputerade för detta ändamål, hvarjemte konungen ville förordna några män att öfverse kommissionens arbete och derom afgifva berättelse. Sedan den inkommit, ville konungen sjelf fälla utslag.
En annan ännu kinkigare fråga, som vid denna riksdag väcktes likaledes af Maurits Posse, var den om en utsträckning af 1655 års reduktion, hvartill han afgaf flera förslag. Under öfverläggningen derom kommo gref- och friherrskapens friheter till tals, och man yrkade nu från flera håll, att bönderne inom dessa borde roteras till krigstjenst lika med krono- och skattebönder, hvilket yrkande åter ifrigt bestriddes af Per Sparre. Ett starkt sorl uppstod. Posse klagade, att gamla frälsegods nu nödgades betala skatt för grefvars och friherrars skull. Man yrkade votering och, ehuru Sparre bestridde den, gick den likväl för sig, hvarvid de båda lägre klasserna å riddarhuset öfveröstade den första, och det yrkade stadgandet inflöt i riksdagsbeslutet såsom gällande för första årets utskrifning.
En utsträckt reduktion hade sålunda nu blifvit yrkad från en ny sida, nemligen i det gamla frälsets intresse, och yrkandet hade blifvit riktadt mot de nya förläningstagarne, grefvar och friherrar, hvilkas friheter sålunda nu angrepos så väl af den obetitlade adeln som af de ofrälse stånden. Denna ganska betydelsefulla fråga om behöfligheten af en ny reduktion bestriddes visserligen från flera håll och ledde icke under denna riksdag till något bestämdt beslut; men den var emellertid nu väckt och återkom så mycket allvarsammare vid den följande riksdagen.
Ibland de ofrälse stånden röjde sig samma sinnesstämning som hos adeln. Borgareståndet öfverlemnade den 15 Februari genom en stor deputation till presteståndet ett förslag i 17 punkter, omfattande nästan hela statshushållningen och hvad i afseende derpå borde göras. Bland dessa punkter stod i främsta rummet, att man borde förfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
