Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Gyllenstiernas välde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sveriges stridskrafter till verksamt deltagande i ett nytt krig, och Danmark misstrodde båda.
Underhandlingarna i Paris och i Köpenhamn fortgingo sedermera samtidigt och leddes i sjelfva verket båda af Johan Gyllenstierna, som i en anteckning om hvad han ämnade iakttaga vid de underhandlingar, hvilka särskildt voro honom anförtrodda, angifvit sina åsigter i detta ämne.
Hvad han främst ville, var att Sverige och Danmark skulle sluta särskilda, men lika lydande fördrag med Frankrike. I hvartdera fördraget skulle innehållet af det andra bekräftas. Ytterst afsåg detta fördrag inkräktningar i Tyskland på Lüneburgs eller Brandenburgs bekostnad, men hvilket först efter tre eller fyra års förlopp skulle komma till verkställighet. Erbjöd sig ett ytterligare förbund, som af Sverige och Danmark ansåges önskvärdt, borde det antagas, men alltid på det oeftergifliga vilkor, att förbundet skulle gälla båda rikena, icke ettdera. Derest Frankrike icke ville medgifva de fördelar, som söktes, eller efterlåta åt konungarne att utföra sina förstoringsplaner i Tyskland, skulle underhandlingen afbrytas och det på sådant sätt, att man i stället kunde vinna kejsarens och sjömakternas vänskap. Stode det lika öppet för Sverige och Danmark att välja mellan ett förbund med Frankrike eller ett med österrikiska huset, så vore det senare att föredraga. Vilkoren skulle då vara, att österrikiska huset lemnade Sverige och Danmark fältet fritt för eröfringar i Tyskland, hvaremot kejsaren och Spanien skulle få tillbaka hvad de efter pyreneiska freden mellan Frankrike och Spanien 1569 förlorat. I sådant fall skulle man ock göra eftergifter i handelsfördraget med Holland, för att vinna denna sjömakts stöd.
Med dessa planer i sinnet öppnade Johan Gyllenstierna den 26 Februari 1680 underhandlingarna med Danmark. Hans offentliga uppdrag var endast att afhemta den danska prinsessan och öfverenskomma om tiden för förmälningen, men han utöfvade i sjelfva verket från Köpenhamn ledningen af Sveriges hela utrikes politik. Han hade fått rättighet att öppna alla till konungen stälda bref i diplomatiska ärenden och låta dem afgå till konungen, åtföljda af sina yttranden, hvilka icke sällan skilde sig från hela det öfriga rådets mening. Så tillstyrkte rådet, att konungen redan nu skulle bekräfta fördraget med Holland, emedan vådan att ådraga sig denna sjömakts ovilja, under det man ännu var oviss om Ludvig XIV:s tänkesätt, var alltför stor; men Gyllenstierna vidhöll sin redan förut yttrade tanke, att det holländska fördraget, såsom menligt för Sveriges handel, icke borde ratificeras, och hans mening blef den segrande. Likaså delade konungen helt och hållet hans uppfattning, då han i starka uttryck framhöll det för Sverige förolämpande deri, att Ludvig XIV skickat återstoden af subsidiesumman till Tyskland med en särskild agent, som skulle utdela solden till det i svensk tjenst värfvade krigsfolket derstädes. Gyllenstierna försummade icke att vid detta tillfälle framhålla nödvändigheten att genom sträng hushållning och utsträckt reduktion för framtiden göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
