Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1680
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inre tillgångar, att det kunde bestå af egna medel och icke behöfde anlita främmande makters understödspenningar. Så följde ett förslag om förstärkning af rikets nästan alldeles förfallna sjömakt och om den hårdt medtagna landthärens ökande. Särskildt lade konungen ständerna på hjertat angelägenheten att ordna drätselverket så, att icke allenast den deri rådande svåra oordningen kunde afhjelpas, utan äfven nödiga medel beredas till sådana företag, som lände till landets förkofran. Äfven denna kungliga proposition innehöll sålunda, liksom de vid föregående riksdagar afgifna, inga bestämda förslag från regeringen, utan endast antydningar af de särskilda behofven, lemnande åt ständerna att utfinna och närmare bestämma sättet för deras fyllande.
Till landtmarskalk hade blifvit utnämnd öfversten och kanslirådet Clas Fleming, en son till den för sitt nit om reduktionen år 1660 från riksskattmästareembetet och riksförmyndareskapet uteslutne Herman Fleming. Presteståndets talman var erkebiskopen Johannes Baazius, borgareståndets förre sekreteraren i reduktionskollegium, borgmästaren Olof Thegner, bondeståndets Nils Larsson från Örebro län.
Redan dagen efter högtidligheterna vid riksdagens öppnande utsåg konungen ledamöterne i sekreta utskottet. De voro till antalet 50, nemligen landtmarskalken och 21 medlemmar af adeln, (9 af första klassen, 3 af andra och 9 af tredje), erkebiskopen och 14 ledamöter af presteståndet samt talmannen och 12 ledamöter af borgareståndet. Ett hemligt utskott hade för första gången blifvit af Gustaf Adolf tillsatt 1627 för att med regeringen öfverlägga och fatta beslut i vigtigare utrikes ärenden, hvilka måste hållas hemliga och derför ej kunde framläggas inför stånden. Bondeståndet hade man ej tilltrott förmåga hvarken att bedöma dessa frågor eller hålla dem hemliga, hvarför ledamöter af detta stånd ej tillkallades i sekreta utskottet. Vid 1634 års riksdag hade detta utskotts ledamöter blifvit tillsatta af regeringen, men för öfrigt under Christinas minderårighet af ständerna sjelfva och likaså under Carl XI:s, med blott ett enda undantag. Carl Gustaf åter, så väl som Christina och Carl XI, såsom myndiga, hade sjelfve utsett dessa ledamöter. Efter hand hade, utom utrikes ärenden, äfven flera andra, som ansågos vara af ömtåligare beskaffenhet, blifvit hänvisade till detta utskott, hvilket, emedan alla dithörande ärenden borde hållas hemliga, beslöt med rikets ständers rätt. Allt flera vigtiga frågor hade sålunda kommit under detta utskotts pröfning och dess egen betydenhet i samma mån blifvit ökad, så att slutligen hela riksdagens skaplynne i väsentlig mån bestämdes af detta utskott.
I allmänhet hade utskottens betydenhet tilltagit samtidigt med riksdagens ökade makt. Riksstånden voro då ännu vida mera fristående från hvarandra, än de sedermera blefvo, och det var således så mycket angelägnare att i de gemensamma utskotten hafva ett samband mellan de särskilda stånden samt en utväg för dessa att kunna i vigtigare frågor meddela sig med hvarandra innan beslut fattades. Skriftliga meddelanden mellan stånden voro nemligen då ej brukliga, utan ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
