Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1680
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belopp skulle de förpantade godsen inlösas och sedan icke mera afsöndras från kronan. Icke utan tydlig motvilja gick rådet in på detta förslag, men beslöt derjemte att tills vidare icke yppa denna sin afsigt, emedan man först ville afbida hvad hos adeln kunde förefalla.
Den 20 Oktober, dagen efter den, då nyssnämnda öfverläggning förekommit i rådet, meddelade bondeståndet de båda öfriga ofrälse stånden en skrift, hvilken ståndet ville till kongl. maj:t öfverlemna och som i allo stödde sig på de tre ofrälse ståndens inlaga vid 1650 års riksdag samt innehöll ett kraftigt yrkande på kronogodsens återkallande, utan att dock ingå i bestämda förslag om sättet. Under de nästföljande dagarna voro sedermera de tre stånden i liflig öfverläggning med hvarandra genom utskott, som oupphörligt kommo och gingo; men presteståndet synes ännu hafva väntat, att ett frivilligt anbud skulle komma från adeln, och ville meddela ärendet åt detta stånd, hvilket det mest rörde. Häruppå ville bondeståndet dock ej ingå, och deri förenade sig borgareståndet med bönderne, hvilka ifrigt yrkade, att adeln ej måtte i denna fråga få besluta, ty då blefve den domare i egen sak, tilläggande, att, »der något ogräs vore bland riksens presterskap, som detta verket hindra skulle, de måtte då stiga derifrån». Sedan böndernes utskott afträdt, frågades ock i presteståndet, såsom det heter i dess protokoll, »om någon af presterskapet vore, som ej håller ett om detta reduktionsverket och kan räknas för ogräs; men de svarade alla nej».
Derefter förenade sig alla tre stånden att bilda ett gemensamt utskott för att uppsätta en gemensam skrifvelse, som af dessa stånd skulle undertecknas och öfverlemnas till konungen. Redan samma dag trädde det nya utskottet, bestående af två ledamöter från hvartdera af de tre stånden, i verksamhet, och följande morgon var den gemensamma skriften färdig samt blef ännu samma dag, den 23, godkänd af alla tre stånden och genom en talrik deputation öfverlemnad till konungen.
Inom adeln, hvilken detta steg mest rörde, hade under tiden icke varit liten oro. Den lägre adeln var i allmänhet för reduktionen, hvarigenom den hoppades säkerhet för embetsmännen att utfå sina löner och befrielse från en tryckande bevillning. Mellan det gamla och det nya frälset rådde äfven en ovilja, som alltmera tilltagit, och i synnerhet voro grefvarnes stora företrädesrättigheter sedan gammalt föremål för den obetitlade adelns missnöje. Hos adelns flertal rådde sålunda ingen obenägenhet äfven för en utsträckt reduktion, så vidt den rörde grefvarnes och friherrarnes förläningar; men att de tre ofrälse stånden togo reduktionsfrågan om hand, utan att meddela sig med adeln, väckte mycken förtrytelse hos detta stånd, och hela krigsbefälets 100 vid riksdagen närvarande ledamöter, som innehade talrika donationer och förläningar, hvilka nu hotades, begärde att konungen måtte skaffa dem upprättelse af de ofrälse stånden. Adelns ledamöter i sekreta utskottet, der äfven reduktionsfrågan kommit till tals, beslöto att söka ett sammanträde med rådet, som också infann sig hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
