Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1680
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men att man deremot borde af konungens nåd förvänta, att de, som fått en mindre ränta om några hundra daler, måtte få behålla densamma. Förslaget, så hotande för högadeln, var dock väl beräknadt att från den skilja lågadeln, hvars förläningar och donationer i allmänhet icke öfverstego några hundra dalers ränta. Också förklarade tredje klassen, efter långvariga och häftiga tvister å riddarhuset, sin mening vara, att 1655 års reduktion måtte till fullo verkställas; 1672 och 1678 årens riksdagsbeslut utföras i hvad de rörde donationerna och förläningarna i besittningarna utom Sverige; de stora länen och andra donationsgods återkallas, utan afseende på den tid, då de kommit från kronan; men att man tillika borde hos kongl. maj:t anhålla, att han måtte bibehålla ståndet vid dess privilegier samt att 600 daler silfvermynt i årlig ränta måtte blifva den gräns, utöfver hvilken reduktionen icke borde gå. Köpe- och pantegodsen borde icke heller röras.
Sedan detta, å tredje klassens vägnar, blifvit yttradt af öfversten Per Örneklou och landshöfdingen Mårten Reutercrantz,, uppstod Axel Wachtmeister och förklarade, att riddarhusets andra klass instämde i den tredjes nu afgifna yttrande; men Ulf Bonde och Axel Stålarm ropade, att detta ingalunda var andra klassens mening, och så uppstod en häftig tvist om denna, utan att någon ordentlig omröstning egde rum. Sedan riddarhusets ledamöter sålunda i oordnade flockar en god stund tvistat med hvarandra, uppsteg bland första klassen Hans Wachtmeister och sade: »Vi som äro för reduktionen, låtom oss stiga på en sida och gå upp till konungen!» Vid dessa ord gick han några steg fram på golfvet och till honom slöt sig öfversten Erik Soop, jemte flera andra. Då reste sig äfven Per Sparre, sägande: »Vi kunna ock gå upp till konungen», hvarefter han och med honom grefve Carl Oxenstierna, grefve Fredrik Stenbock, amiral Horn m. fl. af första klassen gingo mot dörren. Buller och oordning följde, man kullkastade bänkar och stolar, och Per Sparre med sina vänner fortsatte vägen till slottet; men Hans Wachtmeister och de, som slutit sig till honom, vände om och intogo åter sina platser. Då skickade landtmarskalken sekreteraren efter de bortgångne och bad dem återkomma, men, då de vägrade, fortsatte landtmarskalken föredragningen och, ehuru första klassen aldrig yttrat sig samt någon ordentlig omröstning ej heller af de båda öfriga synes blifvit företagen, yttrade landtmarskalken, att han ansåg hufvudsaken vara afgjord och, »efter det med voteringen var så vida kommet», anmodade han ridderskapet och adeln att öfverlägga om sättet, hvarefter, på landtmarskalkens framställning, ett utskott tillsattes för att utarbeta ett förslag, som kunde läggas till grund för vidare öfverläggning.
De af motpartiet, som begifvit sig till slottet, blefvo der icke mottagna af konungen, emedan de ej anfördes af landtmarskalken, och när denne, på deras begäran, följande dagen gick med dem upp till konungen, anförde de, att de icke i fråga om sina gref- och friherrskap kunde underkasta sig de öfrige ståndsledamöternes omröstning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
