Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1680
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han yttrade, att han förnummit regeringsformen hafva blifvit uppläst i rådet, hvarvid man lagt vigt på der förekommande ord, att regeringen borde styra riket med råds råde »såsom konungen». Han frågade derföre nu ständerna, om regeringsformen borde lända till efterrättelse, sedan en fullmyndig konung trädt till styrelsen. Äfven hade han erfarit den meningen vara antagen bland riksens råd, att rådet vore »ett stånd i riket» men då konungen menade »allenast fyra stånd i riket vara», begärde han ständernas yttrande äfven häröfver.
Sedan utskottet återkommit till sitt samlingsrum, der ledamöter af alla fyra stånden voro tillstädes, rådplägade det angående de förelagda frågorna och förenade sig utan långvariga öfverläggningar om en skrifvelse, som godkändes af alla stånden och den 10 December öfverlemnades till konungen.
I denna skrifvelse förklarade ständerna, att konungen var bunden till ingen regeringsform, utan till Sveriges lag och laga stadgar; att, då konungen styrde sitt rike efter lag med riksens råd, sådant ej kunde tydas annorlunda, än att allt afgörande i de ärenden, »hvilka konungen pröfvade nödigt meddela rådet», var alldeles beroende af hans eget beslut, samt att han, såsom en myndig konung, hvilken efter lag och rätt styrde riket »såsom sitt eget af Gud förlänta arfrike», vore, »inför Gud allena för sina gerningar ansvarig», då deremot en förmyndarestyrelse vore pligtig att göra räkenskap för sin förvaltning. Rikets ständer förklarade vidare sig icke veta af någon medlare mellan konung och undersåtar, samt att riksens råd, såsom konungens egne trogne män och undersåtar, icke kunde anses som ett särskildt femte stånd i riket, utan allenast som ett stånd med ridderskapet och adeln, och slutligen anhöllo ständerna, att konungen ville, för den olyckliga händelse, att han skulle med döden afgå, förordna huru med riksstyrelsen skulle förhållas.
Samma dag gaf konungen sin »nådigste approbation uppå riksens ständers förklaring», i hvilken densamma alldeles gillades och tillika förordnades, att hvad af rikets ständer sålunda var beslutadt skulle i evärdliga tider hållas såsom lag, »eftersom det stode i konungens makt att med riksens ständer ny lag göra och förriga konstitutioner uttyda».
Sådan var den förklaring, som gaf laglighet åt konungens envälde, hvilket i sjelfva verket redan inträdt under kriget. Det var dock ett envälde i förhållande endast till rådet, icke till ständerna, hvilka deri icke eftergifvit några af sina rättigheter. Att 1634 års regeringsform, med 1660 års tillägg deri, icke var bindande för en fullmyndig konung, var redan förut temligen allmänt erkändt. Också hade hvarken Christina, Carl Gustaf eller Carl XI bekräftat denna regeringsform. Likaså var förklaringen, att konungen ej var förbunden att följa rådets mening, utan ensam hade beslutande rätten, fullt öfverensstämmande med gällande lag; men en vigtig nyhet var att konungen ej behöfde höra rådet i andra ärenden, än han sjelf pröfvade nödigt, i följd hvaraf rådkammaren, förut en nödvändig del af Sveriges samhällsskick, nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
