Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reduktionskommissionens inträdande i sin befattning, och den begynte med att af konungen begära försäkran om hans beskydd, hvilken försäkran ock uttryckligen gafs. Äfven förbundo sig ledamötetne att icke yppa hvad under öfverläggningarna kunde förefalla.
Den del af den nya reduktionen, som först företogs, var indragningen af gref- och friherrskapen. Det första som indrogs, var friherrskapet Ekholmen i Upland, tillhörigt De la Gardieska slägten. Derpå följde Brahernes grefskap Visingsborg, så De la Gardiernes Leckö och derpå efter hand de öfriga, så att redan under hösten 1681 nästan alla dessa stora förläningar återfallit till kronan. De indrogos alla med 1681 års ränta, och genom denna indragning ökades kronans inkomster med öfver 200,000 d. s. Tillika upphäfdes nu de förvaltnings- och lagskipnings-rättigheter, grefvarne och friherrarne utöfvat inom sina områden.
Så försvann den från Tyskland lånade institution, hvilken Erik XIV infört bland Sveriges adel, af hvars flertal den aldrig varit rätt tåld. Den gamla adeln hade alltid med missnöje sett de stora förläningar och företrädesrättigheter, hvilka gåfvos några bland ståndet, visserligen ofta såsom belöning för stora förtjenster om riket, men också, särdeles under senare delen af Christinas regering, icke sällan åt gunstlingar utan annan förtjenst än att stå väl hos drottningen, och hvilka förmåner gingo i arf till de dermed hugnades afkomlingar, utan några förtjenster om det allmänna. Den afund och afvoghet, adelns flertal hyste mot grefvarne och friherrarne, hade ock väsendtligen lättat den nya reduktionens införande, i beslutet hvarom gref- och friherrskapen också nämndes främst bland de förläningar, som skulle reduceras. Nu försvunno ock med ens dessa särskilda förvaltnings- och lagskipnings-områden, samt med detsamma äfven de små hofven, hvilka de rikare grefvarne hållit, och det kungliga hofvet var härefter, likasom den kungliga förvaltningen, det enda i landet.
Reduktionen af gref- och friherrskapen hade varit lättast att utföra, men de öfriga enligt riksdagsbeslutet till indragning hemfallna godsen voro af mera tvistig egenskap, hvarföre kommissionen förelade innehafvarne en tid af sex veckor, inom hvilken de borde inlemna de handlingar, som styrkte deras besittningsrätt. Dermed gick likväl mycket trögt, och då den utsatta tiden gått till ända, befalte konungen att kommissionen skulle med qvarstad belägga godsen samt låta indraga deras räntor, för att förmå innehafvarne till ett skyndsammare inlemnande af handlingarna.
Kungsgårdarne voro nu nästa föremålet för kommissionens åtgärder. Kammarkollegium ålades att inkomma med en förteckning å desamma, men den befans icke tillfyllestgörande, utan kommissionen erhöll konungens befallning att söka närmare underrättelser om de gårdar, på hvilka konungarne i forna tider bott eller hvilka de af ålder innehaft. Då uppdrogs åt kansliarkivets såsom fornforskare berömde föreståndare Erik Runell, sedermera adlad med namnet Palmsköld, att uppsöka alla handlingar, som härvid kunde lända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
