Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drotsens förslag, att ingifva en skrifvelse till konungen, för att tacka för meddelandet och underdånigast begära efterrättelse om kongl. maj:ts nådiga vilja, »efter hvilken de ville sig hörsamligen rätta». Skriften, hvartill ett utkast uppsattes af riksdrotsen, innehöll den mest ödmjuka underkastelse. Aldrig hade det varit rådets mening, att kongl. maj:t skulle vara förbunden följa deras underdåniga råd, hvilka de voro pligtige att gifva, »när kongl. maj:t befalte». Aldrig hade de varit i stånd till den tanken, att de voro medlare, icke heller »till en så orimlig föreställning, som att de skulle räkna sig för ett särskildt stånd eller anse regeringsformen gällande i en myndig konungs tid». Deras högsta ära vore att förtjena konungens förtroende; men de varnade honom tillika, ehuru i de mest hofsamma ordalag, för de stora rättigheter ständerna kunde komma att tillräkna sig på hans bekostnad.
Derhän hade det nu kommit med det förr så myndiga rådet! Det visade sig icke ens förstå att falla med värdighet. Också ville icke alla riksråden underteckna denna förödmjukande förklaring. Rålamb yttrade, att han skulle göra det endast på konungens uttryckliga befallning, och Knut Kurck samt Gustaf Sparre vägrade bestämdt sina underskrifter, hvarföre de stäldes till rätta inför Svea hofrätt, emedan de »satt sig emot det som rikets ständer enhälleligen förklarat och förordnat angående rikets styrelse och såmedelst velat försvaga den rätt, som konungen vederbör». Rättegången blef likväl snart nedlagd, emedan båda de tilltalande inkommit med sina böneskrifter och konungen åter tagit dem till nåder.
I December 1681 utnämndes fyra nya riksråd, Rutger von Ascheberg, Hans Wachtmeister, Christofer Gyllenstierna, gardets tappre anförare under striderna i det danska kriget, och Clas Fleming; men med detsamma rådet förstärktes med dessa nya ledamöter, af hvilka de tre sistnämnde varit de konungskes verksammaste ledare under den sista riksdagen och således det förra rådets ifrigaste vedersakare, började man mer och mer tala om, att konungen ämnade ur rådet aflägsna alla dess äldre ledamöter, som träffades af förmyndareräfsten. Genom en skrifvelse till rådet af den 28 Februari 1682 förklarade han, att dess medlemmar icke mera skulle benämnas rikets råd, utan kungliga råd, hvarigenom de så väl som rikets inbyggare i allmänhet erinrades, att rådets ledamöter endast voro konungens tjenare och icke innehade någon fristående plats inom riket. Tillika lät konungen, genom den yngste af rådets medlemmar, Clas Fleming, gifva dem, som träffats af den stora kommissionens domar, tillkänna det han ville lemna dem öppet att anhålla om tillgift för hvad de felat och begära afsked från sina embeten, hvarefter afskedsansökningar inkommo från alla, som under minderårigheten varit medlemmar af rådet. Alla dessa riksråd blefvo ock af konungen afskedade, utom Bengt Oxenstierna, Göran Gyllenstierna, Johan Gabriel Stenbock och Lars Fleming. För riksdrotsen utfärdades två kungliga bref af samma dag, den 26 April 1682, af hvilka det ena förehöll honom i allvarsamma ordalag de förseelser, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
