Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adelns hemman hade dock af ålder haft sina friheter, och det vore icke billigt, att det ena ståndet rubbade det andras ställning. Någon gång hade väl adeln afstått från dessa friheter, men alltid med förbehåll, att det ej i en framtid skulle lända ståndet till förfång. Genom den nya ordning, man nu ville införa, skulle skattebonden kunna öka adelsmannens bördor. Adeln hade visat sin beredvillighet att gå konungens önskningar till mötes, men anhöll, att kongl. maj:t ock täcktes bibehålla den vid besittningen af dess lagligen bekräftade friheter. Skriften var icke undertecknad, och meningen var att endast muntligen för konungen föredraga innehållet deraf, men han begärde att få se sjelfva handlingen och då han ej fann några underskrifter derå, lemnade han den tillbaka till landtmarskalken, sägande, att ridderskapet och adeln borde en annan gång bättre betänka sig, innan de bära upp en sådan skrift».
I riksdagsbeslutet infördes emellertid, att adeln och krigsbefälet till regementenas kompletterande beviljat en lika utskrifning som den efter mantalet nästföregående år; att regementena dädanefter alltid skulle utgöras af ett bestämdt antal, hvars tillfälliga minskning medelst större eller mindre afgång kunde ersättas genom utskrifningar efter konungens behag, utan ständernas sammankallande, samt att fyra frälsegårdar emot två skatte skulle åsämjas att förse en knekt med boställe; att borgerskapet förklarade sig villigt till utgörande af det ordinära enkla båtsmanshållet och vid iråkande krig den vanliga fördubblingen, en gång om året; att allmogen i Upland, Östergötland, Södermanland, Vestmanland och Nerike förband sig till ett visst knektehåll, i likhet med hvad redan skett i Dalarne, Vermland, Helsingland, Medelpad, Gestrikland, Vesternorrland och Viborgs län, så att ett bestämdt antal manskap till fotfolkets regementen alltid skulle vidmakthållas på det sätt, att två helgårdar af krono och skatte utan åtskilnad skulle anskaffa, underhålla och i beständig ordning hafva en knekt, samt att allmogen i Vestergötland, Småland, Österbotten och Finland, utom Viborgs län, beviljade ytterligare utskrifning allt framgent af hvar tionde gård, under förbehåll att i krigstid frälsehemman skulle blifva lika roterade med krono och skatte. Dessutom beviljade alla fyra stånden betydligt ökade gärder till krigsmaktens underhåll.
Dagen efter den, då denna hufvudfråga om det ständiga knektehållet blifvit afgjordt, föredrogs i sekreta utskottet den punkt af den kungliga propositionen, som handlade om statsskuldens gäldande. Den beräknades stiga till 15 milloner daler silfvermynt och bristen i staten var 500,000 daler silfvermynt. Den kungliga propositionen innehöll endast en hemställan till ständernas öfverläggning, »om utvägar funnos till skyndsamt afhjelpande af gälden». Adelns ledamöter voro nästan enhälligt af den mening, att tillgångar härtill borde beredas genom en stark bevillning, hvarigenom bördan skulle falla lika på alla och icke tynga det ena ståndet mera än det andra. Prester och borgare åter voro af annan åsigt, under åberopande af det kända förhållande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
