Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
års beslut skolat få bibehålla kronogods af 6,000 daler silfvermynt ränta, skulle de nu endast få behålla tillsammans 600 – samt att detta från reduktion befriade ränte-minimum skulle kunna ytterligare minskas, i fall de förut angifna utvägarne befunnes otillräckliga för statsbehofvens fyllande.
Skriften härom upplästes i utskottets sammanträde den 31 Oktober. Den väckte hos adelns ledamöter en djup förbittring, och de förklarade, att adeln denna gången hade intet mera att med de öfriga stånden öfverlägga, hvarefter dessa afträdde och adelns ledamöter ensamme togo de framstälda förslagen i öfvervägande.
Det skedde under många uttryck af förtrytelse, och yrkanden på ett skarpt svar uteblefvo icke; men Per Sparre förestälde med orubbadt lugn, att man borde gå varsamt och fogligt till väga mot de öfriga stånden, och landtmarskalken upphörde icke att från hvarje af förtrytelsen framkalladt afsteg leda öfverläggningen åter in på en lugn behandling af de framstälda förslagen. De tre ståndens rättighet att på sådant sätt angripa ett medstånd, äfvensom deras icke otydligt uttalade anspråk att tre stånds beslut skulle blifva gällande, bestriddes ifrigt; men på Lichtons fråga hvad följden blefve, om konungen vore på de tre ståndens sida, hördes intet svar. Adeln rådgjorde med rådet, då reduktionsmannen Clas Fleming föreslog, att man mot de öfriga ståndens förslag borde ställa ett nytt till reduktion äfven från dem. »Efter kongl. maj:t vill hafva gods», sade han, »så är bäst taga prestgårdarna. Deras innehafvare besitta kronans egendom, men gifva vid alla riksdagar förslag på att taga från adeln hvad den innehar.» Häri dröjde icke adelns utskottsledamöter att instämma, men ville dock först gifva hela ståndet del af de tre ståndens förslag. Det skedde å riddarhuset den 4 November och föranledde en ganska bullersam öfverläggning, hvars resultat blef, att man borde besluta sådana skatter, som drabbade alla lika: man borde fördubbla accisen och konsumtionsskatten.
Under tiden hade de ofrälse ståndens talmän begärt och erhållit konungens tillåtelse att meddela sina stånd det förslag, hvarom dessa stånds utskottsledamöter öfverenskommit, och följden blef en gemensam underdånig skrifvelse, i hvilken stånden, efter en förklaring, att de icke till statsskuldens gäldande kunnat åtaga sig en ny kontribution, såsom adeln föreslagit, emedan de voro oförmögne att en sådan erlägga, framstälde de nya reduktionsförslagen, med hemställan till kongl. maj:t att »efter sin höga kungliga makt och embete derom besluta».
Adeln uppsatte en motskrift, hvari den beklagade sig, att de öfriga stånden, i stället att taga på sig någon del af bördan, skjutit allt på ett enda stånd, hvarefter adeln sökte gendrifva hvad i de särskilda punkterna af de ofrälse ståndens skrift var föreslaget samt slutade med en anhållan, att, till ståndets skydd och bevarande från en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
