Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1686, 1689, 1693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det dröjde likväl icke länge, innan en ny framställning från konungen åter satte innehafvarne af köpta kronogods i oro. Den var stäld till sekreta utskott och innehöll, att tvifvelsmål uppstått, hvilkendera af de brukliga köpeuträkningarna, efter 3 eller efter 4 1/2 procents ränta, vore den rättaste, hvaröfver utskottets yttrande begärdes. Ursprungligen hade nemligen, vid köp af kronogods, köpesumman beräknats så, att godsets årliga ordinarie ränta utgjorde 3 procent af denna summa, och det underförstods, att de sedermera tillkomna eller ovissa räntorna skulle gifva köparen ersättning för den låga räntan å hans utlagda penningar. Sedermera, vid försäljningarna af kronogods åren 1638 och 1641, hade man beräknat köpesumman till ett kapital, hvarå godsets ordinarie ränta utgjorde 4 1/2 procent, med uttrycklig bestämmelse, att de ovissa räntorna skulle anses inbegripna i köpet. Nyss hade likväl ständerna vid 1686 års riksdag förklarat senare tillkomna räntor icke böra anses inbegripna i köpet af kronogods, hvilket icke heller varit i de äldre köpen uttryckligen medgifvet, hvarföre således medgifvandet häraf vid köpen 1638 och 1641 varit oriktigt och kronan alltså fått mindre betaldt för sin afhända egendom, än lagligt varit. Man kunde följaktligen icke bestrida att treprocents-köpen varit för kronan förmånligare än de efter 4 1/2, men skulle nu innehafvarne, som på god tro af kronan köpt gods efter den senare beräkningen, eller deras arfvingar nödgas till kronan betala skilnaden mellan ett kapital motsvarande 3 procents ränta och ett motsvarande 4 1/2, så blefve sådant ganska betungande och vore äfven i sig sjelft högst obilligt. Frågan framkallade derföre ganska häftiga och bullersamma uppträden å riddarhuset, hvilka dock slutade med ett erkännande, att treprocents-köpen varit de rättaste och för riket nyttigaste. Dock anhöllo ständerna tillika, att konungen ville lemna hvar och en vid sina köp, efter hvarje tids köpeuträkning och köpebrefvens innehåll. Detta svar lemnades konungen den 4 November, och han meddelade genast en skriftlig resolution, hvari han förklarade sig gilla ständernas uttryckta mening och väl kunna haft skäl att rätta hvad 1638 och 1641 blifvit beslutadt, men emedan en sådan förändring skulle orsaka mången ruin, ville han af nåd låta hvar och en blifva vid sina köp.
Denna resolution, i förening med mildringarna i ständernas föregående beslut i fråga om köpegodsen, väckte så mycket större belåtenhet, som den innebar en återgång från de så länge och så ifrigt fortsatta reduktionssträfvandena, hvilka medfört så mångas undergång. Adeln uttryckte ock särskildt sin glädje och sin tacksamhet för dessa konungens medgifvanden.
För öfrigt fick 1686 års riksdag en ganska vigtig betydelse genom antagandet af en ny kyrkoordning, genom det då fattade beslutet om allmänna lagens omarbetande i sin helhet, samt genom åtskilliga förslag till yrkesflitens och handelns upphjelpande.
Den 9 November afslutades riksdagen. Den hade haft helt olika skaplynne mot de föregående, hufvudsakligen med hänseende till adelns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
