Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1686, 1689, 1693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållning. Vid 1680 års riksdag var motståndet ännu i sin fulla kraft; år 1682 var adelns styrka redan bruten, men den vågade dock ännu öppet lägga i dagen sin mening; 1686 var den helt och hållet nedböjd och underkastade sig med qväfd harm sitt öde.
Nu tycktes också konungen hafva ansett detta förr så stolta och anspråksfulla stånd tillräckligt förödmjukadt, emedan han började eftergifva reduktions-åtgärderna, som dittills varit hans verksammaste medel härtill.
Efter 1682 års riksdag hade reduktions-arbetet antagit ett förändradt skick. Adeln hade icke då, såsom vid den föregående riksdagen, frivilligt åtagit sig hvad den ville återgifva, utan, i följd af de ofrälse ståndens anfall, obetingadt underkastat sig konungens vilja. Reduktionen var härefter konungens ensak, och i den nya reduktionsstadgan af den 9 December 1682 hade han upptagit såsom af honom beslutadt hvad stånden i denna fråga hos honom framstält, samt tillika förbehållit sig att så väl i allmänhet som i särskilda fall meddela nya reduktionsföreskrifter. Äfven reduktions-kommissionen utgjordes numera icke af adelns fullmäktige, utan af konungens kommissarier. Den fick också nu ett högst omfattande arbete, och konungen ingrep vida oftare och mera omedelbart än förut i dess göromål.
Reduktions-kollegium åter, som ännu hade att sysselsätta sig med indragningar af kronogods enligt 1655 års beslut, fick befrielse från sin fjerdepartsreduktion, eftersom alla donationer i sin helhet nu voro underkastade konungens godtfinnande; men med hänseende till de olika grundsatser vid förfarandet, som utbildat sig hos båda reduktionsverken, fingo de fortgå jemte hvarandra under en gemensam ordförande, Clas Fleming.
Nya föreskrifter meddelades nu äfven för reduktionen i Ingermanland och Lifland, och öfverallt utvidgades gränserna för återkallandet, så att icke ens de, som af konungen sjelf under hans egen regeringstid erhållit förläningar, voro säkra att få behålla dem. Särskilda reduktions-kommissioner, vanligen bestående af landshöfdingen, med något eller några biträden, bildades i flera landsorter, med gemensam instruktion af den 18 April 1683, och konungen visade äfven personligen det största nit för reduktionens fullföljande, hvarvid han tillämpade de strängaste grundsatser. För statens rätt måste all annan vika, och hvarken konungens anhörige eller hans gunstlingar voro fria från reduktions-efterräkningar. Kommissionen var också ganska träget sysselsatt. Den skulle, enligt konungens föreskrift, egna 8 timmar hvarje dag åt gemensamt arbete, och detta drefs med ovanlig kraft af kommissionens ännu unge ordförande Clas Fleming, som sjelf utförde mycket af det arbete, hvilket egentligen tillhörde hans underordnade.
Vid medlet af året 1684 ansågs det drygaste arbetet vara undangjordt; kommissionen uppsatte två berättelser om verkställigheten, den ena af 1680 samt den andra af 1682 års beslut, och konungen förklarade sitt välbehag öfver arbetet samt särskildt öfver ordförandens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
