Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1686, 1689, 1693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenat och hvilket kongl. maj:t gillat, samt att rådet kallat sig medlare mellan konung och ständer och ett särskildt stånd, äfvensom att det sagt sig böra hafva mer än ett konsultativt votum. I utskottet, i rådet, inom adeln och inom de öfriga stånden täflade man nu om att uttrycka »sin horreur och fasa öfver, att sådana orimligheter och galna meningar» kunnat förefinnas inom sjelfva rådkammaren, och den 14 Mars öfverlemnades till konungen rådets och ständernas gemensamma akt om kassation om de anstötliga protokollen. I de ödmjukaste ordalag anhöllo de, att »kongl. maj:t ville sig beveka låta alla slika anstötliga protokoll, skrifter och akter, det vare sig antingen i kungliga rådet, kollegierna, hos ständerna sins emellan eller hvar för sig, eller ock hvarest de kunna vara och befinnas, som i någon måtto gå emot den makt, myndighet och konungsliga välde, som den högste Guden eders kongl. maj:t, såsom vår rätte arfkonung, och dess konungsliga efterkommande till evärdeliga tider, förlänt hafver, alldeles ogilla och tillintetgöra samt förklara, att ehvem sig på desamma beropar, må aktas för otrogen mot konungen och illvillig mot fäderneslandet. Och på det hvar och en dess bättre må veta, hvaruti förnämligast de anstötligheter bestå, som annulleras skola, så hemställes i underdånighet till kongl. maj:t att derom en utförlig berättelse författa låta, hvar och en till varning nu och framgent slika skadliga förgripelser till att undfly och vakta sig för.»
Redan följande dagen meddelade konungen sin »approbation» å denna skrift. Han hade dock »funnit något betänkande» vid att låta i protokollet öfverstryka de anstötliga uttrycken, utan ansett lämpligare att »förklara dem för alldeles fåkunniga, obetänksamma, oförsvarliga, förkastliga och kraftlösa nu och till eviga tider, och att den, som nu eller framdeles på sådana galna meningar faller eller några sådana tal och diskurser förer, skall, efter ständernas underdåniga och trogna mening, anses för otrogen mot konungen och illvillig mot fäderneslandet och hållas för att hafva begått majestätsbrott.» Genom denna ständernas skrifvelse och konungens deråt gifna förklaring hade sålunda det kungliga enväldet ånyo blifvit ytterligare bekräftadt.
Adeln anhöll i de mest ödmjuka ordalag, under beklagande att i förra tider åtskilligt skett till kongl. maj:ts otjenst och skada och under åberopande af sin beredvillighet i afseende å den begärda bevillningen, om upphäfvandet af undersökningskommissionerna och eftergift af efteräkningarna, men fick afslag. Dock ville konungen, när verket en gång var bragt till slut och på behörig ansökan af dem, som deraf befunnits lida, tillse hvad nåd då »efter hvars och ens förtjenst» kan vara till att göra. Adeln hade sålunda icke ens den tillfredsställelsen att genom sin undfallenhet och sin ifver att gå konungens önskningar till mötes hafva vunnit hvad dermed synes hufvudsakligen varit åsyftadt.
För att taga närmare kännedom om bankens ställning och behof tillsattes ett talrikt utskott af adel, preste- och borgarestånden, hvilket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
