Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1686, 1689, 1693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter sorgfällig granskning af förhållandena, förklarade sig hafva funnit banken »i god ordning, så att den sedan sin begynnelse mycket hafver tilltagit», samt för öfrigt vara i »sådant tillstånd, att hvar och en om sin egendom kunde vara säker.»
Riksdagen afslutades den 19 Mars. Den hade medgifvit rikare bevillningar och lemnat konungen större frihet att förfoga öfver rikets tillgångar än någon föregående riksdag, samt hade så väl härigenom som genom förklaringar rörande rådets förhållande till konungen, gifvit ytterligare styrka åt konungens envälde. Han hade således allt skäl att vara belåten med riksdagens resultat och har också i sin dagbok för den 19 Mars 1689 antecknat: »Var jag på rikssalen, och blef då riksdagen sluten. Gud vare evinnerlig tack och lof, som hafver låtit mig ända denna riksdagen med så god enighet. Han hjelpe mig än vidare!»[1]
Bland rikets inre angelägenheter mellan denna och näst följande riksdag fortfor reduktionen att företrädesvis ådraga sig en allmännare uppmärksamhet. Samma dag, den 17 December 1687, som reduktionskommissionen afgaf sin slutliga berättelse och som både denna kommission och reduktionskollegium upplöstes, utfärdade konungen ett reglemente för en ny kommission till reduktionsarbetets afslutande. Den bestod af kammarrådet Jakob Gyllenborg såsom »direktör», och vicepresidenten i förra reduktionskollegiet Henrik Danckwardt, assessorerne i samma kollegium Peder Franc och Axel Fleming samt assessorn i förra reduktionskommissionen Peter Kalling såsom »kommitterade.» Dessutom skulle, vid vigtigare frågor, tillkallas två kungliga råd Axel De la Gardie och Christofer Gyllenstierna. De oköpta räntorna och de kronan afhända godsens ersättande nämndes såsom de vigtigaste föremålen för den nya kommissionens arbeten, hvilka i första rummet ålågo kamererarne, hvarefter kommitterade skulle kontrollera dessa. Hvar och en af kommissionens ledamöter fick sin särskilda afdelning att sköta och skulle för hvarje vecka inberätta till ordföranden huru arbetet fortskridit. Konungen fordrade dess skyndsamma afslutande och ålade kamererarne att vara på embetsrummet hvarje morgon klockan 7 och hvar e. m. klockan 3, samt kommitterade en timme senare.
Det blef en rätt betydande efterskörd, som återstod för denna nya kommission. Först ifrågakommo donationer af flera särskilda slag. De, som ännu befunno sig i första hand, hade den förra kommissionen redan indragit, och nu gälde det dem, som redan kommit i andra eller tredje hand, men dock tillhörde sådana, hvilka borde till kronan återfalla. Bland dessa förekommo en mängd så kallade »10 års-gods», hvarmed förstods sådana kronogods, som varit gifna åt gåfvotagaren och dess lifsarfvingar samt att dessa blifvit med kungligt samtycke åt andra försålda. Genom ett kungligt bref af den 6 Januari 1684 hade Carl XI lofvat köparne af sådana gods att få behålla den under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
